Dubbla känslor

Har i hela mitt liv känt mig utanför. Som att den här planeten inte riktigt har accepterat min närvaro, att jag hör hemma någon annanstans… Med åren och upplevda erfarenheter så har jag dock lärt mig att jag inte är ensam att känna så. Det finns många, bara i min närhet, som jag vet har samma känsla. Kan det vara så att jag och dom, trots allt har vår plats här på jorden? Även om vi inte riktigt är som alla andra? Vi, som är mer känsliga för ljud, förändringar, och känslosvallningar runt omkring oss.  Att vi är satta till livet av en anledning. Att även vi har en uppgift att fylla innan våra liv runnit ut. Jag vill gärna tro det även om jag inte riktigt har kommit fram till vad just min uppgift är.

Jag har träffat en underbar man som jag älskar mer än själva livet! En klyscha? Visst, men det är så jag känner.  Vi är ännu i nyförälskelsefasen i vårat förhållande med allt vad det innebär. Det stormar omkring oss. Ena dagen svävar vi på molnen, känner värmen, lyckan och framförallt kärleken.  Andra dagen upplever vi baksidorna. Svartsjukan, osäkerheten.. Och anklagelserna kan ibland bli oss övermäktiga. Men innerst inne så vet vi att vår kärlek är inte värd att ge upp. Vi känner fortfarande av varandra, lär oss om varandra, upptäcker våra fel och brister och inser att vi är som yin och yang, perfekta på alla sätt för varandra. Han har under denna korta tid fått mig att inse att världen vill mig inte bara ont, även om det mesta som kan gå fel runt om mig oftast gör det 😉 Och jag hoppas att även jag kan få honom att inse att kärlek kan göra ont men det betyder inte att det inte är kärlek.

Jag vet bara att det vi har och kommer att få, är något unikt. Tillsammans kommer vi att flytta berg. Inget känns omöjligt med honom vid min sida…

Älskar dig finaste N

En reaktion på ”Dubbla känslor”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *