Semester

Ibland lyser verkligen lyckans stjärna på mig och min familj. Min bror och hans familj bokade, tillsammans med en annan familj, en resa till Strömstad, en vecka på Daftö Camping med piratland och annat skoj för barnen. En vecka innan avresa fick den andra familjen förhinder och kunde inte följa med. Inget avbokningsskydd fanns så boende i stuga och entré för två vuxna och två barn var betalt och skulle inte utnyttjas. Min brors sambo ringde då till mig och frågade om vi hade möjlighet att följa med. Den enda kostnaden skulle bli resa och mat. En sådan chans tackar man inte nej till och sagt och gjort, nu är vi på plats.

Vi kom fram igår kväll efter att ha sträckkört från Västerås, en resa på drygt 40 mil. Det blev lite mat, krabbfiske, kortspel och sedan välbehövlig sömn. Idag har vi ägnat en heldag på piratlandet. Önskar verkligen att alla barn någon gång får uppleva det! Otroligt professionell personal, utklädda till pirater, som får både små och stora barn att skratta högt och mycket. En del karuseller och Flum Rider, eller som i folkmun kallas för ”stocken”. Även mycket vattenlek som slutade i dyblöta barn 🙂

Nu har vi tänt den obligatoriska campinggrillen. Kapten Krok (aka min bror) och Kapten Haddock (aka min kärlek, N) sköter grillningen och slåss med otroligt stora sjöfåglar som har stulit iaf en hel fläskfilé hittills. Får se om det blir någon mat kvar till oss andra hungriga landkrabbor.

I morgon får vi se vad vi tar oss för. Ett piratvattenland finns att besöka, en äventyrsgolfbana och även de härliga Kosteröarna måste ju få ett besök innan vi reser hem igen.

Må gott! /A

Ps: Jag har inte fått betalt av Daftö Camping för detta inlägg 😉

 

 

Ost

Jag och tjejerna hade en hamster. Han hette Keso och blev 2 och ett halvt jordsnurr. På slutet så var han så sjuk, hela bakdelen var förlamad, så vi fick ta bort honom. Tror att jag var mer ledsen än barnen, han var mitt sällskap under sena kvällar när tjejerna sov och jag ensam satt i soffan och glodde på nån dålig serie på dumburken.

Efter att några månader hade gått började frågan tas upp om vi inte skulle skaffa oss en ny liten vän. Efter en tids diskuterande fram och tillbaka så beslöt vi oss för att självklart ta till oss en ny hamster som vi kunde överösa med kärlek. Det var så ”Ost” kom till oss. <3

Precis som med Keso så var Ost jätterolig i ett par dagar men sen hade tjejerna tröttnat. Och precis som med Keso så blev nu Ost min tröst under sena kvällar när barnen sover och gubben är bortrest. Kan inte hjälpa att jag känner en så stark kärlek till dessa små finurliga djur. Om det är deras pepparkornsögon, den lilla svansstumpen eller den fluffiga pälsen som gör det, vet jag faktiskt inte, jag vet bara att kärlek, det känner jag.

Nu har vi upptäckt att Ost har en väldigt rolig personlighet. Han är inte riktigt som andra hamstrar (jag kan säga det med säkerhet, jag har haft en del i mitt liv). Vi upptäckte det först genom att han åt något fruktansvärt mycket! När vi hällde upp mat i skålen så tog det bara ett par timmar tills den var slut, kvar på botten låg bara de äckliga pelletsen som jag inte fattar varför tillverkarna envisas med att ha i. Det finns ingen hamster som gillar pellets! Så, maten tar ofta slut och idag var det åter dags för ett besök i djuraffären.

Väl hemma igen så såg jag att det var dags för en städning av Osts bur. Lyfter på huset som han sover i under dagarna och helt plötsligt fick jag svar på alla mina frågor och funderingar. För när jag lyfter på huset så upptäcker jag att kvar under det står en trekantsformad stapel av hamstermat! Exakt formad efter husets inneväggar. Självklart vet jag att en hamster ”hamstrar” men detta var verkligen något helt sjukt! Andra hamstrar tar in en del mat, äter upp den och hämtar ny, men inte vår Ost. Fattar inte ens att han lyckats klämma in sin lilla fluffiga hamsterkropp genom all denna mat. Knäpp hamster är bara förnamnet…

Så nu får vi se till att lyfta på huset då och då mellan städningarna och ta bort hans förråd av insamlad mat. Till slut upptäcker han kanske att det går att låta maten ligga kvar i skålen en stund. Ingen kommer att sno den. 🙂10014678_10152065413752800_149404647_n

Mänskligt misstag?

På midsommardagen sprang jag på en sida på FB som hette ”Vitmakt neger slakt”. (Nej det är inte jag som står för särskrivningen, sidan hette så). Utan att ens sätta mig in vad syftet med sidan var anmälde jag den till FB-supporten. Säg någon som inte uppfattar det namnet som rasistiskt…

Dagen efter hade jag fått ett meddelande från FB-supporten. Jag citerar: ”Den här sidan har inte tagits bort. Tack för att du tog dig tid att rapportera något som du anser bryter mot våra gemenskapsregler. Det är sådana här insatser som gör att Facebook kan fortsätta att vara en säker och välkomnande miljö. Vi har granskat sidan som du anmält på grund av trakasserier och har bedömt att den inte bryter mot våra gemenskapsregler.”

Då börjar ju Anna självklart att fundera. ”Säker och välkomnande miljö”? För vem/vilka? Tror inte att mörkhyade människor känner sig varken välkomna eller säkra på den här sidan. ”Sidan bryter inte mot våra gemenskapsregler”. Gemenskap för vem/vilka? Och vilka är inte välkomna i FB´s gemenskap? Slängde genast iväg en ny anmälan, tänkte att någon på FB-supporten måste ha haft en skruv lös när hen gjorde den bedömningen…

Nu har Facebook gått ut med en offentlig ursäkt och tagit bort sidan. De skyller på ett ”mänskligt misstag”. Jag tycker snarare att det var ett märkligt misstag. För efter vad jag förstår så granskas alla anmälningar av riktiga personer, dvs det är inte en dator som kollar upp anmälningarna. Den person som tog emot dessa hundratals anmälningar om den här sidan kan inte riktigt ha förstått sin arbetsuppgift och det tycker jag är synnerligen märkligt. Jag kunde bedöma sidan, efter att bara ha läst namnet på den, att den var rasistisk, främlingsfientlig och att den direkt hamnar under brottsrubriceringen ”hets mot folkgrupp”. Vad var det denna granskningsperson missade i sitt arbete??? Mycket märkligt…

 

Nu kom älsklingen hem med lite asiatisk kvällsmat till oss. Blir väl att slökolla på någon dålig fotbollsmatch till tuggandet av kyckling med sötsur sås.

Ha en underbar tisdagskväll! /A

Datorer

Det värsta jag vet är att inte klara av saker och ting på egen hand. Att behöva be om hjälp! Det gäller faktiskt allt här i livet, ekonomi, barnen, arbetet, hushållsarbete och som i det här fallet-datorn! Fick en ny fin Macbook-pro av min storebror i helgen. Bara det kändes fruktansvärt jobbigt. Jag har ju alltid velat ha en, passar mig perfekt när jag ska skriva klart min bok som jag påbörjade för X antal år sedan. Och nu har alltså min bror gått och köpt mig en. Usch vad det tog emot att ta emot den (kan man säga så???), men jag vet att en dag så kommer jag att betala tillbaks, på ett eller annat sätt. Och nu när jag fick datorn så har jag helt plötsligt fått press, eller mer en morot, på mig att färdigställa boken.

Nu till mitt problem. Surfade runt lite på FB idag och såg ett videoklipp som någon hade lagt upp. Det såg roligt ut och jag ville därför se det i sin helhet. Det tyckte dock inte datorn att jag skulle göra eftersom att jag inte hade Flash installerat. Okej, tänkte jag. Jag installerar det. Men tji fick jag. Det var inte alls så enkelt som jag hade trott. En Macbook fungerar inte riktigt som en vanlig PC. Fick som vanligt krypa till korset, svälja min stolthet och be om hjälp. Skickade ut en förfrågan på FB men alla mina datorkunniga vänner verkar även dom gå bet på det här problemet. Antar att jag får erkänna mig besegrad. Anna-Mac 0-1

Hatar verkligen att vara dator-kappad 🙁

Tonåringar med på semester

Vi är i Skåne, hos min bror, över midsommar. Frågade mellan om hon ville följa med ner eller om hon ville vara hemma med sin pojkvän. Hennes svar var inte oväntat: ”Får R följa med?” Vad svarar man på det? Självklart är R alltid välkommen hem till oss, jag ser honom som en i familjen. Tänkte mer på att det blir trångt i bilen och att vi helt plötsligt får ansvar över en ungdom till. När jag funderat en stund så kom jag fram till att fördelarna övervägde nackdelarna. R är en väldigt skötsam kille, mellan kommer inte att tjata om att åka hem om han också är med och framför allt, mellan brukar vara glad när han är med. Så, sagt och gjort, vi tog med oss R.

Idag var planen att ta färjan över till Danmark och strosa lite i Helsingör. Började dagen med att försöka få liv i ungdomarna i ett par timmar. Insåg till slut att det var meningslöst och tog med mig N och liten och åkte själva över. En underbar dag trots att det blåste mycket och solen gömde sig bakom regntunga moln.

Väl tillbaka i Helsingborg upptäckte vi att mellan och R låg i precis samma position som vi hade lämnat dom i fem timmar tidigare. ”Kanske ska ta en dusch?” undrade en trött R, ”kunde kanske vara dags för det” tänkte en annan… Var man verkligen så trött när man var tonåring? Antagligen så har jag glömt bort det eller så var jag kanske en annorlunda tonåring som faktiskt skötte dygnsrytmen?

För övrigt så ser jag inte ungdomarna så ofta hemma heller. Ibland sover de hos oss och då håller de sig på mellans rum. Ser en rygg ibland när de uppsöker toaletten eller är på uppdrag ”tömma kylen”. Annars är de hemma hos R och då kan det gå dagar innan jag får träffa min mellan igen 🙁

Avslutade iaf den här underbara dagen hemma hos brorsans flickvän där det bjöds på pizza och fotboll. Mellan och R satt med vid bordet och åt. Något som sällan, eller aldrig, händer hemma hos oss.

Kram /A

Kubb och datorer

Vem sjutton är ansvarig för det idiotiska spelet ”kubb”? Någon påstår att det härstammar från vikingatidens Gotland men hittar inga bevis på att det verkligen är så. Tror det var någon på 1990-talet som hade väldigt tråkigt en fredagskväll tillsammans med en avslagen öl och fick för sig att KUBB, ett sånt spel ska jag uppfinna! För det var just på 90-talet som kubb blev stort i vårat avlånga land…

Och varför är det nu så idiotiskt? Ja ta bara spelreglerna. Ta en pinne, kasta på en annan pinne, träffa gärna, och om du inte träffar -tråkigt för dig, motståndarens tur. När du (eller motståndaren) fått ner alla pinnar så ska du träffa huvudpinnen ”kungen” som bara är ännu en pinne, formad som en krona upptill. Suck…

Varför tycker då jag att det här spelet är idiotiskt? Jo för att de pinnar jag använder för att kasta ner de andra pinnarna, vill inte som jag vill. De träffar bakom, framför eller på sidan om pinnen som jag siktar på. Dessa pinnar hatar mig!!!! Så enkelt var det svaret. Idiot-spel… Brukar se till att bilda lag med min 8-åring. Hon har en god relation till pinnarna som ska ner. De lägger sig allt som oftast när hon kastar sina pinnar…

Samma med datorer. Finns ingen dator i detta land som vill som jag vill. Där brukar jag bilda lag med 15-åringen. Hon har lärt mig allt jag kan om Spotify. Min bror, som bor i Skåne, kommer och hälsar på ibland. Innan han packar ihop sina grejer för att resa tillbaka till det platta landskapet brukar han ögna igenom min dator. Han säger inte mycket medan han sitter där. En del ”pust”, ”suck”, ”stön” och ”vad fan har du gjort med din dator syrran!!!!” brukar dock komma genom hans läppar… Som sagt, datorer hatar mig… 🙁

 

På fredag är det midsommar. Vi firar nere i Skåne hos bror. Packar väskan nu och rullar ner i morgon eftermiddag. Lämnar min dator hemma, jag vill inte förstöra hans midsommar.

Får se om det blir nåt bloggeri i Skåne, annars hörs vi på söndag.

Många kramar och en önskan om att ni alla får en underbar midsommar! Har ni barn? Snälla, ta det lugnt med alkoholen.

Kram /A

 

 

Psykisk ohälsa

Dags för ett tungt men, i mina ögon, nödvändigt ämne: psykisk ohälsa!

Jag får ofta höra av vänner som står mig nära men inte riktigt vet allt om mig, att jag verkar så stark. Att jag överlever motgång efter motgång och ofta med en glimt i ögat. Har även fått höra att jag kan verka känslokall, att det inte finns mycket som får mig att börja gråta. Men guess what? Jag är inte stark. Och jag gråter, mycket och ofta även om jag de flesta gånger gråter inombords så omgivningen inte ser.

2001 var första gången jag hade någon form av kontakt med psykiatrin. Då hade det redan gått alldeles för långt. En utredning startades och efter att ha bollat idéer med sina kollegor så skrev min dåvarande psykolog ner dessa diagnoser i min sjukjournal: Social fobi, Panikångest och Svår depression. Jag var då 24 år gammal och min värld rasade samman. Jag? Psykstörd??? Vad ska alla säga? Vad ska alla tycka?

Idag har jag ätit antidepressiva i 13 års tid och har inga som helst funderingar på att varken trappa ner eller sluta med dom. De är min livlina. Tack vare dom så kan jag idag leva ett ganska ”normalt” fungerande liv trots att många av mina svårigheter i vardagen finns kvar. Med hjälp av KBT (Kognitiv Beteende Terapi) så kan jag idag gå in i en affär själv, något som för bara några år sedan var så totalt främmande och skrämmande för mig. Jag kan även uppskatta närheten av andra människor och ibland får jag till och med för mig att det kan vara roligt att umgås med flera personer samtidigt 🙂

Varför väljer jag då att gå ut med detta offentligt kanske någon undrar nu. Det är inte ett svårt beslut för mig, för jag har vänner i min närhet som går igenom precis samma resa som jag har gjort/gör, vissa har liknande diagnoser, andra har lite svårare/lättare. Men det vi alla har gemensamt är att vi lider av psykisk ohälsa och det är tyvärr väldigt tabulagt trots att vi lever i Sverige år 2014 och man tycker att människor borde förstå bättre!

Jag brukar jämföra vissa psykiska diagnoser med diabetes. Diabetes är en sjukdom som inte syns, men den är accepterad av gemene man. För att hålla ditt blodsocker på en stabil nivå måste du tillföra insulin till din kropp. Inga som helst konstigheter. Men pratar du om depression, då din kropp inte tillverkar nog med serotonin (ett lyckohormon) och du därför måste tillsätta det till din kropp i form av tabletter, då är det helt plötsligt fult, tabu, konstigt och skamligt…

Varför gör människan skillnad på fysisk och psykisk sjukdom? Jag kan bara tro att det handlar om okunskap. Okunskap är nog den värsta form av arrogans jag vet. Är det något du tycker är konstigt eller inte förstår så är det din förbannade skyldighet att ta reda på fakta innan du ens har rätt att öppna din mun för att döma någon! Jag tänker inte sitta bredvid och tiga still när jag ser hur mina vänner blir behandlade på grund av din okunskap!

Det enda jag ber dig om är lite tolerans. Du kan inte säga till en deprimerad människa att: ”Äh skärp dig! Bit ihop och res på dig!” Det enda du åstadkommer då är att du ger den människan mer ångest, en djupare depression och puttar hen ett steg närmare stupet som alltid finns närvarande för den drabbade. Du behöver faktiskt inte säga något. Har du den turen att en deprimerad människa vänder sig till dig för att berätta och söka stöd och hjälp så ska du anse dig lyckligt lottad. Det betyder att du är speciell och betyder mycket för den människan. En hand på hens axel, ett öra som lyssnar och en kram då och då är allt du behöver ge av dig själv. Inte speciellt ansträngande om du frågar mig.

Till sist vill jag bara lägga till en sak som jag fick höra idag. Depression har högre dödlighet än bröstcancer i dagens Sverige och inte alltför sällan så är det en arrogant människa som är bidragande till att siffrorna ser ut så här. Tänk på det nästa gång du talar med en vän som verkar lite ledsen.

Sköt om er därute!

Tack för mig. /A

1D och panikångest!

One Direction-konsert på Friends Arena. Det var belöningen mellan fick av sin morfar och sina två morbröder efter att ha gjort en totalomvändning vad gäller skolarbetet. Självklart var hon värd det, och självklart skulle jag och N skjutsa henne dit när det var dags. Det vi inte hade räknat med var att just den här helgen var det även ”Summerburst”-festivalen i Stockholm och Kentfestivalen passar de också på att trycka in i samma helg så inte ett enda hotellrum gick att få tag på. Ja ja. Vi skjutsar henne och hittar på något skoj att fördriva tiden med iaf, så svårt kan det inte vara? Men jo… Det visade sig vara allt annat än enkelt.

Vi började på Solna köpcentrum. Käkade lunch och handlade en tröja till mig då den jag hade valt för dagen inte riktigt ville hänga med tills det blev dags att åka hem. Strosade runt lite och bara ögonshoppade. Tog en sväng ut på Skeppsholmen och insöp den härliga luften och lugnet. Sen kom jag på den briljanta idén att Kaknästornet, där ville jag ta en fika! Det var ju trots allt över tjugo år sedan sist. Så, vi styr bilen ut mot gärdet och parkerar nere vid foten av tornet bara för att upptäcka att någon mupp hade abonnerat hela tornet och det var därför stängt för allmänheten. Och nu då? Ja, Kista gallerian, den har ju öppet i några timmar till. Där kunde vi ta en fika. Styrde bilen dit och lyckades få i oss en kaffe och godbit. Mer fönstershopping till stängningsdags.

Sen var det bara ett par timmar kvar till konserten skulle sluta. Vi åkte ut till arenan och parkerade vid en tom ficka mellan de två miljoner bilar som alla hade blivit gullappade. Bra provision för den parkeringsvakten 🙂 Satt där en bra stund och spelade lite mobilspel. Tog sen en extra sväng genom Solna bara för att kolla ruinerna efter gamla Råsunda som nu hade fått gå till sin sista vila. Kollade AIK-fansens gamla stammisställe och bestämde oss sen för att åka tillbaka till ”vår” ficka. Aj då så fel vi tänkte… För den väg som bara för nån timme sen faktiskt hade varit farbar hade nu utvecklats till någon form av oorganiserat kaos! Poliser, ambulanser, ledbussar, privatbilar, taxibilar, fotgängare, blåljus, sirener, MC-poliser och en del mentalt efterblivna ”trafikvärdar” (återkommer till varför de var mentalt efterblivna) trängdes nu och slogs om de få kvadratcentimetrar asfalt som man faktiskt kunde skymta under oss. På något sätt lyckades N faktiskt tränga sig in på en liten, liten yta som resterade förare missat och där blev vi sittandes till konserten var slut. Paniken steg inom mig. Kände hjärtat slå hårt i bröstet och tänkte att nu dör jag! Lyckades dock lugna ner panikkänslorna med hjälp av övningar jag fått med mig från min tid på KBT men lugnet varade inte länge. För när mellan äntligen hörde av sig och berättade att de var på väg ut till oss så tappade vi bort henne. Hon irrade runt, visste inte var hon skulle gå, jag försökte beskriva vägen så gott jag kunde efter att ha sett arenan i typ två minuter i samband med att vi lämnade av dom. Lämnar bilen, springer fram till en trafikvärd och ber honom att bli insläppt på området eftersom att mellan är vilse. ”NEJ!” blev svaret. Området ska tömmas på bilar utan undantag och mellan är dömd till sitt öde. Därav mentalt efterbliven idiotvärd! Ger mig av till fots in på området med mellan i luren. Lyckas efter många om och men lokalisera henne och vi beger oss tillsammans ut mot N som tålmodigt väntat i bilen.

Idag har jag infört konsertförbud för mellan. Trots att jag inte drack en droppe alkohol så är jag idag mer bakis än jag varit i hela mitt liv. Har så ont i kroppen efter att ha varit på helspänn så länge och hade hellre önskat att bli överkörd av ett tåg än att uppleva gårdagskvällen igen.. Vill hon trots allt gå på konsert igen så får en annan förälder skjutsa. Punkt!

Nu ska jag och N göra oss i ordning och ta en cykeltur hem till en vän som väntar med grillen startklar och rosé på kylning. Hoppas på en trevligare kväll än gårdagen.

Trevlig lördag alla! /A

Körkort och rosor


Den 11:e april, för exakt 2 månader sen, så tyckte herr blå att han ville ta hand om mitt körkort. Antagligen för att jag var så snygg på bilden så att körkortet skulle passa bra i fikarummet på polishuset. Kan också vara så att N´s bil tycker att det är roligt att springa snabbt? Hur som helst så gav jag med mig och lät honom ta kortet. Herr blå lovade emellertid att den 11:e juni så skulle jag få ett nytt körkort så vi gjorde så att säga en överenskommelse. Tyckte så synd om poliserna så jag gav också ett litet bidrag till munk- och kaffeinköp. 4000:- tyckte jag var en bra summa.
Tur i oturen så har jag varit sjukskriven i väntan på magnetröntgen och operation så jobbet blev aldrig lidande av min generositet. Och N, den stackaren, kände sig skyldig för att hans bil inte skötte sig så han har varit min och tjejernas privatchaufför i dessa två månader. Bilen har fått en reprimand och har nu lovat att sköta sig. Max 29 km för fort har hen sagt. Nu har iaf dagen kommit då jag åter har blivit betrodd av trafikverket att framföra fordon på statens vägar. Det tackar jag för 🙂
Premiärturen blev en snabbis ner till ICA här på byn, en sträcka på 3 km fram och tillbaka. Nu värker handlederna som aldrig förr och jag tar det som ett tecken att jag ska nog inte fortsätta med mitt yrke som bussförare…

Fick rosor av N idag. Förstod inte varför, jag har varit en riktig grinkärring i snart en veckas tid och då förtjänar man inte rosor, så jag var tvungen att fråga. Hans svar var helt enkelt. ”För att jag älskar dig”. Jag har väldigt svårt för att gråta, har många gånger funderat på om jag verkligen är kapabel till det, men där och då så tårades mina ögon. Jag har verkligen funnit världens bästa man! Måste se till att ta till vara på honom på ett bättre sätt, på ett sätt som är värdigt honom.

Dubbel bestraffning?

Jag har hört någon gång att folk som döms för misshandel och våldtäkt också kan få sitt körkort indraget. Förstår inte riktigt tankesättet… ”Om vi drar in körkortet för honom så kommer han inte kunna våldta igen” Eh???

”Återkallandet av körkortet är inte ett straff, utan görs av trafiksäkerhetsskäl. Eftersom personen inte visat hänsyn när brottet begicks, finns det inte skäl att tro att den kommer att visa hänsyn i trafiken heller”, går resonemanget.

Förstår fortfarande inte… Personen ifråga har ju begått en sexuell tvångshandling mot en annan person, har svårt att tro att hen samtidigt framförde sitt fordon.

Det här luktar dubbel bestraffning lång väg…

Det är inte heller en konsekvent bestraffning.  ”Hen snattade en snickers på ICA och visade därigenom inte hänsyn, vi borde dra in hens körkort” kommer du aldrig att höra en åklagare säga (och ja jag vet att snatteri sällan går till domstolsförhandlingar, men jag vill visa hur jag tänker).

Det är kanske dags att se över lagboken en aning eftersom att den, i mina ögon, på många punkter är förlegad då den är skriven i en annan tid i ett annat samhälle (där folk tydligen våldtog och misshandlade under bilfärd).

 

Trött och sliten efter en hektisk marknadshelg ska jag nu sjunka ner i soffan med hjärtat och se ett par avsnitt av ”The Tudors”. Nya favoritserien medans jag väntar på säsong 5 av ”The Walking Dead”.

Ha en trevlig söndagskväll /A