Körkort och rosor


Den 11:e april, för exakt 2 månader sen, så tyckte herr blå att han ville ta hand om mitt körkort. Antagligen för att jag var så snygg på bilden så att körkortet skulle passa bra i fikarummet på polishuset. Kan också vara så att N´s bil tycker att det är roligt att springa snabbt? Hur som helst så gav jag med mig och lät honom ta kortet. Herr blå lovade emellertid att den 11:e juni så skulle jag få ett nytt körkort så vi gjorde så att säga en överenskommelse. Tyckte så synd om poliserna så jag gav också ett litet bidrag till munk- och kaffeinköp. 4000:- tyckte jag var en bra summa.
Tur i oturen så har jag varit sjukskriven i väntan på magnetröntgen och operation så jobbet blev aldrig lidande av min generositet. Och N, den stackaren, kände sig skyldig för att hans bil inte skötte sig så han har varit min och tjejernas privatchaufför i dessa två månader. Bilen har fått en reprimand och har nu lovat att sköta sig. Max 29 km för fort har hen sagt. Nu har iaf dagen kommit då jag åter har blivit betrodd av trafikverket att framföra fordon på statens vägar. Det tackar jag för 🙂
Premiärturen blev en snabbis ner till ICA här på byn, en sträcka på 3 km fram och tillbaka. Nu värker handlederna som aldrig förr och jag tar det som ett tecken att jag ska nog inte fortsätta med mitt yrke som bussförare…

Fick rosor av N idag. Förstod inte varför, jag har varit en riktig grinkärring i snart en veckas tid och då förtjänar man inte rosor, så jag var tvungen att fråga. Hans svar var helt enkelt. ”För att jag älskar dig”. Jag har väldigt svårt för att gråta, har många gånger funderat på om jag verkligen är kapabel till det, men där och då så tårades mina ögon. Jag har verkligen funnit världens bästa man! Måste se till att ta till vara på honom på ett bättre sätt, på ett sätt som är värdigt honom.

En kommentar till “Körkort och rosor”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *