Tonåringar med på semester

Vi är i Skåne, hos min bror, över midsommar. Frågade mellan om hon ville följa med ner eller om hon ville vara hemma med sin pojkvän. Hennes svar var inte oväntat: ”Får R följa med?” Vad svarar man på det? Självklart är R alltid välkommen hem till oss, jag ser honom som en i familjen. Tänkte mer på att det blir trångt i bilen och att vi helt plötsligt får ansvar över en ungdom till. När jag funderat en stund så kom jag fram till att fördelarna övervägde nackdelarna. R är en väldigt skötsam kille, mellan kommer inte att tjata om att åka hem om han också är med och framför allt, mellan brukar vara glad när han är med. Så, sagt och gjort, vi tog med oss R.

Idag var planen att ta färjan över till Danmark och strosa lite i Helsingör. Började dagen med att försöka få liv i ungdomarna i ett par timmar. Insåg till slut att det var meningslöst och tog med mig N och liten och åkte själva över. En underbar dag trots att det blåste mycket och solen gömde sig bakom regntunga moln.

Väl tillbaka i Helsingborg upptäckte vi att mellan och R låg i precis samma position som vi hade lämnat dom i fem timmar tidigare. ”Kanske ska ta en dusch?” undrade en trött R, ”kunde kanske vara dags för det” tänkte en annan… Var man verkligen så trött när man var tonåring? Antagligen så har jag glömt bort det eller så var jag kanske en annorlunda tonåring som faktiskt skötte dygnsrytmen?

För övrigt så ser jag inte ungdomarna så ofta hemma heller. Ibland sover de hos oss och då håller de sig på mellans rum. Ser en rygg ibland när de uppsöker toaletten eller är på uppdrag ”tömma kylen”. Annars är de hemma hos R och då kan det gå dagar innan jag får träffa min mellan igen 🙁

Avslutade iaf den här underbara dagen hemma hos brorsans flickvän där det bjöds på pizza och fotboll. Mellan och R satt med vid bordet och åt. Något som sällan, eller aldrig, händer hemma hos oss.

Kram /A

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *