Månad: juli 2014

Pust vad varmt det är! Funderar allvarligt på att ringa polisen och be dom skugga mig…

Ja den var sämst idag, jag vet. Men min hjärna kokar i den här värmen! Vi har dock haft en bra dag med kalas för mellan som blev femton år idag. Underbara skitungen! Inte länge sedan jag hade henne i mina armar och matade henne med välling… Åren går, alldeles för fort.

På tal om år så fick jag visa leg idag när jag skulle köpa snus åt N. Kassörskan kände sig lite förnärmad när hon studerade mitt körkort men förklarade för mig att jag nu innehar rekordet i äldsta personen som har blivit tvungen att visa leg på ICA i vår lilla by. Kul att jag innehar rekordet i något iaf 😉 Ler fortfarande när jag tänker på det och antar att leendet kommer att hänga i sig i ett par dagar. 🙂

Något som jag dock inte ler åt är alla dessa idioter till rasister vi har i vårat land. Är med i en grupp på FB som heter ”Fri politisk grupp för alla ärliga människor utan skygglappar”. Vilka nötter som huserar där! Det går inte en dag utan att jag blir, helt ärligt, urförbannad på att det fortfarande, år 2014, får vara tillåtet att vara så urbota korkad! Visste ni till exempel att det är hudfärgen som är skyldig när en man ifrån Ghana begår mord i Sverige? Visste ni att år 2020 kommer alla svenska medborgare vara islamiserade? Visste ni att en kvinna som väljer att bära nikab är förtryckt? Jag kan dra detta ännu längre och sålla mig till dessa idiotiska människor. Jag menar alla svenska, ljushyade män runt 40-45 år är pedofiler och barnamördare. Anders Eklund är ju det och eftersom att han är det så är det självklart att vi drar alla över samma kam! Blir så trött… De flesta av oss människor har faktiskt fått med oss en hjärna när vi lämnade livmodern, varför väljer vissa att låta bli att använda den? Det är för mig helt oförståeligt… Att försöka att diskutera med en rasist är som att tända eld på sig själv och försöka att släcka elden med en brandyxa.

Tack för ordet! /A

Nu fungerar det inte längre, får jag inte skriva så kan jag lika gärna dö… Har pratat med N och fått hans tillåtelse att fortsätta blogga. Trots allt så är ju mina ord mina och vad jag skriver kan bara jag hållas ansvarig för 🙂 Att tro att hans barn skulle fara illa över att jag dokumenterar mitt liv i text är ju bara löjligt, och med vetskapen om ”att bete sig som ett svin är aldrig okej men trots allt inget brott” så fortsätter jag nu att terrorisera er med mina ord. Vill ni hänga med så blir ingen gladare än jag, annars är det bara att låta bli! 🙂

Vi är hemma igen efter en veckas ”semester” (N har jobbat på lite marknader runt om i södra Sverige och jag har följt med). Vi har haft det otroligt skönt och det har varit ett välbehövligt break efter all turbulens. Vi har tältat och sovit under bar himmel och däremellan varvat med hotell för en välbehövlig dusch då och då. Vår resa gick från Västerås till Norrköping, Linköping, Vadstena, Mellbystrand, Lund, Skanör, Ullared, Nyköping och Malmköping innan vi till sist styrde kosan hemåt igen. Måste bara säga att när solen lyser över Sverige så är vårat avlånga land otroligt vackert! Att dessutom få upptäcka att vår kärlek också är otroligt vacker var ett ”wake up call” som gjorde att jag äntligen kan släppa all skit och se en seriös framtid tillsammans med N. Det finns fortfarande oro i mig och som sagt, tilliten måste få byggas upp igen och det kan ta tid, men som det känns nu så har jag inget annat alternativ än att följa mitt hjärta….

Ska försöka lämna mina personliga känslor ett tag och i fortsättningen bara blogga om samhällets orättvisor och idiotiska individer som jag faktiskt känner måste få ett utrymme i min blogg. Lovar inget men ska som sagt försöka…

Nu tar vi ett glas rosé på balkongen och ser framåt! Det förflutna får vi lämna åt skvallertanter (och gubbar) som älskar att gotta sig i mitt tragiska liv och dess påföljder!

Kramizar! /A

 

Hemskt ledsen alla goa följare… Jag har fått en stalker på halsen som använder min blogg för att göra livet surt för oskyldiga människor, även barn har råkat ut för denna människas ilska. Kan inte säga mer om det just nu, men väljer att lägga bloggen i vilande läge ett tag framöver…

Följ mig på fb ni som har mig som vän där, ni andra… Kan i dagsläget tyvärr inte meddela när jag kan återuppta bloggen igen… :´(

Kram på er <3

Vaknade i morse efter en natt full av naturens alla ljud. Jag och hjärtat tältade nämligen på en strand i närheten av en skog i Östergötland. Det har varit kossor som råmat, får som bräkt, gäddor som plaskat i vassen, ugglor som hoat, myggor som inat, flugor som surrat, fiskmåsar som skränat och ankor som kvackat… (kan också ha varit änder, inte så noga…) Det värsta ljuden har dock kommit från åsnan bredvid mig. Ingen kan snarka som honom 😉

Men utsikten som mötte mig när jag stack ut näsan ur tältet i morse var obetalbar!!! Sjukt vackert att mötas av en spegelblank sjö och en underbar soluppgång 🙂 Vi packade ihop tältet och bar campingbord/stolar och tältet till bilen och fortsatte morgonen med att välkomna morgonpigga, strandsugna människor till vår nattliga sovplats. Käkade lite mackor och insöp förmiddagens solstrålar innan det var dags att bege sig till hotellet där vi har ett rum i natt. Checkade in och begav oss sedan till Vadstena där vi hittade ett underbart bad vid Vätterns strand. Underbart klart vatten, Mälaren släng dig i väggen! Långgrunt var det också och helt okej temperatur att bada i.

Men säg den lycka som varar för alltid. Vid 18-tiden fick jag ett oväntat besök av en geting som tyckte att det var helt okej att sticka in sin gadd på baksidan av mitt lår. Då jag har diverse allergier (typ mot allt) så steg ju paniken från 1 till 190000 på cirka 1,2 sekunder. Vi packade ihop och begav oss in mot Linköping där det finns sjukvård utifall det hade blivit nödvändigt. Sitter nu på hotellrummet, delar på en pizza och konstaterar att någon akutmottagning behöver nog inte uppsökas ikväll. Bara fruktansvärt rött och svullet men helt klart hanterbart.

I morgon blir det kontraktsskrivning på lägenheten (ÄNTLIGEN!!!!) och sen fortsätter vi vår minisemester ner till södra Sverige. Ska bli otroligt skönt att få bara vara i några dagar efter all kalabalik som varit den senaste veckan.

Må gott alla underbara! Kram /A

 

Är så trött på människor som fortsätter att använda sina barn som verktyg när det inte går i deras väg! Som jag sa tidigare: Må tusentals loppor och löss invadera dom!!!

Nog om det… Läste på en del om värphöns idag då N tydligen tycker att det är en kanonidé att starta en hönsfarm 😉 Visste ni att 90-95% av alla värphöns som inte producerar ägg längre (efter ca 18 mån ålder) avlivas och förbränns? En del av detta kan användas till biogas fast endast om köttet steriliseras först (?). Trots att hönsköttet är fullt ätbart och både mer smakrikt och nyttigare än kyckling… Anledningen är att höns inte efterfrågas längre av den vanlige konsumenten. Jag minns när jag var liten. Vi åt ofta kokt höns med currysås, men efter den här nya informationen så kom jag på att det var säkert minst 20 år sedan jag gjorde det senast. Ungefär samtidigt som affärerna slutade att sälja hönskött. Varför har det blivit så här? Förstår att det kanske var exklusivt med kyckling då det köttet var dyrare, men varför valde konsumenten helt bort höns? Jag tycker att det här är ett fruktansvärt slöseri med ett helt perfekt livsmedel som iaf jag gärna skulle kunna introducera i vår familjs kost igen.

Börjar min resa med att återinföra höns på den svenska familjens middagsbord i morgon genom att gå ner till min lokala butik och fråga efter hönskött! 🙂 Följ gärna mitt exempel.

Kram på er /A

Vi har haft en underbar dag i Stockholm med besök på Naturhistoriska. Liten var uppe i det blå mest hela tiden, gjorde en arkeologisk utgrävning och hittade dinosaurieben. En blivande arkeolog mån tro? Cosmonova-filmen ”Sea Rex 3D” var inget att rekommendera. Väldigt hoppig och faktiskt ganska barnslig, lite coola effekter får den dock cred för. Vi såg ”Istidens jättar” i vintras och den var helt klart överlägsen. 🙂

Hemma igen nu och väntar på ”sommarkrysset”. Fick höra ryktesvägen att Yohio skulle uppträda så litens dag fortsätter i lyckans väg. Innan det börjar blir det den obligatoriska vecko-ansiktsmasken som jag och liten gör varje fredag. Missade den igår så idag blir vi snygga(re) istället.

Livet börjar så sakteliga återgå till det normala efter förra veckans världskrig. Måste erkänna att det känns otroligt skönt! Fick faktiskt sova hela 6 timmar i natt, något jag inte gjort på flera dagar. Vissa saker måste fortfarande ordnas upp men lyckligtvis så är inte jag huvudpersonen i den soppan…

Nu blir det lördagsmys med liten. Ha en underbar lördag alla! /A

 

 

Har haft en helvetisk vecka med tvära svängar fram och tillbaka, mycket sorg, ilska och hårda ord, men börjar nu att se ljuset i tunneln. När man vaknar upp och inser att man inte känner igen sig själv då är det faktiskt dags att stanna upp, lyssna till sitt inre, leta inom sig och ta tag i de bitar som faktiskt betyder något för en själv. De bitar som faktiskt ger en glädje! Ungefär där har jag landat just nu. Rensar bort det som gör ont, låter inte andra människor påverka hur jag ska tycka, tänka och känna. Jag är jag! Låt mig få vara det! Det enda som verkligen betyder något just nu är att jag och mina barn ska må bra och jag kommer att se till att vi ska göra det! Från och med idag och för all framtid! Kommer att akta mig för taggarna på rosorna och bara dansa på kronbladen. Jag är nöjd med mitt beslut, vad övriga tycker skiter jag fullständigt i!!! 🙂

Nu är det helg. Ser fram emot morgondagen då jag och min familj åker iväg till Stockholm. Liten vill se ”Sea Rex 3D” på Cosmonova så självklart ska hon få göra det! Recension på filmen kommer 🙂

Sen vill min lilla dinosauriegalning till dotter köpa på sig ett gäng fossiler så får väl se till att ta med mig den stora plånboken antar jag. Hoppas att vi kan hitta en äkta T-rex tand! 😉

Nu blir det fredagsmys med lilla familjen. Hade hoppats på att mellan kunde komma hem någon gång och vilja umgås med oss, men antar att pojkvännen är lite roligare än oss.

Ha en underbar fredagskväll! 🙂 /A

Ibland blir livet inte som man tänkt sig. En smäll i solar plexus kan göra förbannat ont och det kan vara svårt att resa sig från den igen. Detta var precis det som hände mig igår. En människa som jag litade på, trodde på, älskade och ville ha i min närhet, svek mig så fruktansvärt hårt. Ett förtroende som redan var naggat i kanten dog totalt, för ganska exakt 36 timmar sedan…

Kan man någonsin lita på en människa igen som sårar en så djupt? Jag vet verkligen inte, jag har inte alla svaren… Men om människan ifråga är uppriktigt ångerfull? Jag vill tro, tro att i grund och botten var det aldrig för att såra, att hen tyckte att sanningen just där och då var för svår att ta tag i… Och nu, när sanningen uppdagas, att hen känner en viss lättnad, lögnen hen burit på i månader är äntligen avslöjad, nu kanske livet blir lättare? Ja jag kanske är självdestruktiv, som ger denna människa ännu en chans, men samtidigt är hen bara en människa! Människor gör fel, dagligen. Om skammen finns, om ångern finns och det uppriktiga i ordet ”förlåt” känns i benmärgen, vem är jag då att döma? En gång får du fela för mig, två gånger… då är det en vana och du är inte vatten värd…

Jag väljer att förlåta och gå vidare. Rätt eller fel? Ja det vet jag inte idag. Följ min blogg så får ni i framtiden se om jag idag, den 17:e juli, valde fel väg…

Kärleken måste alltid få segra /A

Skulle skriva ett mail idag till min bovärd. Låset på toalettdörren är trasigt och jag lyckas inte med att laga det själv. Går in på gmail, ska skriva in mailadressen till bovärden som heter Gunther Rausch, Börjar bokstavera G U N och direkt kommer min mammas mailadress upp… Hon hette Gunilla. Hon är borta sen 20 månader…

20 månader på dagen faktiskt. Hon hade cancer och det finns att läsa om i ett tidigare inlägg jag gjort på bloggen. Jag och N var tidigare idag upp till kyrkogården. Då jag mått ganska dåligt i några dagar så blev det för mycket för mig. Jag bara satt där, höll min hand på gravstenen och lät mina tårar skölja bort all sand och smuts som samlats på stenen sen sist jag var där. Jag måste erkänna att det var ett befriande ögonblick. Stenen i bröstet släppte för ett tag och jag kände att jag hämtade ny kraft för att ta tag i allt som ligger och spökar i min vardag. Tills jag kom hem. Och skulle skriva det förbannade mailet…

Om en människa går bort, varför finns det inte automatiska funktioner som raderar bla mailadresser, fb-konton osv… Andra myndigheter, matbutiker och tom skoaffärer har det inlagt i sina system, varför inte de IT-baserade företagen? Det borde ju vara de mest självklara att använda sig av den här tekniken?

Kommer att sätta mig i morgon och försöka radera mammas mail och fb. Det måste ju gå att få tag på någon ansvarig person som kan hjälpa mig med detta. Tröttsamt men ett nödvändigt ont för att slippa liknande slag i magen i framtiden.

 

Till sist vill jag bara säga: Kaffe utan mjölk är nästan lika illa som en fredag utan rosé! Hade en fredag utan rosé igår och mitt morgonkaffe fick drickas utan mjölk denna morgon då mjölken bestämt sig för att bli en gräddklump över natten… Livet är bra orättvist ibland! 😉

Tack och hej! /A

Idag känner jag för att diskutera ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. -Barn och deras föräldrar vid en ev separation….

Jag har många vänner runt mig som har skilt sig, jag har själv tre barn med tre olika pappor. Det som skrämmer mig i dessa situationer är när föräldrarna framför allt tänker på sig själva. Att ha barnen på heltid, ja det är jobbigt som ensamstående förälder, men det ger ju lite klirr i kassan! Det är värt att kriga för! Skit samma vad barnen tycker och tänker….

Min situation ser ut som sådan:

Min äldsta, grabben, bor i nuläget heltid hos sin pappa i Malmö. Det är jättejobbigt för mig, det måste jag erkänna, men jag vet att han har det bra där nere. Det betyder att jag måste pynta 1273:- i månaden till hans far? Oj vad jobbigt för mig… Eller inte. Som trebarnsmor vet jag vad det kostar att ha barn. Jag betalar gladeligen dessa pengar varje månad så att mitt barn kan få en så bra och trygg uppväxtmiljö som han kan få. Om han någon gång får för sig att vilja bo hos mig är han självklart välkommen, på dagen, att flytta hit.

Mellan, bestämde sig förra året att bo hos mig på heltid. Hennes far och jag hade haft en jättebra kommunikation fram tills dess att han behövde börja betala underhållsstöd. Då blev jag inte mycket värd i hans ögon. Tråkigt att han inte kan se att hans ekonomiska börda nu ist har lättat? Eller så betalade han aldrig det som var hans skyldighet att betala under den tiden hon bodde halvtid hos honom.. Jag vet inte och lägger ingen större energi på det…

Liten har jag varannan vecka. Det är det alternativ som fungerar bäst för henne just nu. Jag vet och känner det i mig, att hennes pappa och jag kommer aldrig att bråka om hennes framtid. Vi vill båda hennes bästa och sen spelar det ingen roll vilken adress hon är skriven på.

Det som däremot gör mig ledsen, är det svenska rättssystemet och alla bittra lämnade mammor/pappor som gör allt i sin makt för att få den andra föräldern att känna sig värdelös/dålig… En gång i tiden så valde hen att skaffa barn med sin partner, hen kan därför inte vara så dålig som hen framställer hen? Eller? Jag blir mörkrädd…

Jag ser på min Facebook dagligen hur framförallt pappor krigar för umgängesrätt med sitt eget kött och blod, bara för att mamman ser en liten utväg för att få några extra kronor i kassan. Allt på bekostnad på ett antal barn som varken vet in eller ut. Mamma baktalar pappa, men barnet känner att pappa är inte så illa. Fast mamma säger ju så??? Hur ska liten veta….

Usch och fy för alla ni, ni människor som sätter er prestige, er ekonomi och er stolthet framför era barns välmående… Må tusentals loppor invadera er om kvällarna!

/A