vårdnadstvist?

Idag känner jag för att diskutera ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. -Barn och deras föräldrar vid en ev separation….

Jag har många vänner runt mig som har skilt sig, jag har själv tre barn med tre olika pappor. Det som skrämmer mig i dessa situationer är när föräldrarna framför allt tänker på sig själva. Att ha barnen på heltid, ja det är jobbigt som ensamstående förälder, men det ger ju lite klirr i kassan! Det är värt att kriga för! Skit samma vad barnen tycker och tänker….

Min situation ser ut som sådan:

Min äldsta, grabben, bor i nuläget heltid hos sin pappa i Malmö. Det är jättejobbigt för mig, det måste jag erkänna, men jag vet att han har det bra där nere. Det betyder att jag måste pynta 1273:- i månaden till hans far? Oj vad jobbigt för mig… Eller inte. Som trebarnsmor vet jag vad det kostar att ha barn. Jag betalar gladeligen dessa pengar varje månad så att mitt barn kan få en så bra och trygg uppväxtmiljö som han kan få. Om han någon gång får för sig att vilja bo hos mig är han självklart välkommen, på dagen, att flytta hit.

Mellan, bestämde sig förra året att bo hos mig på heltid. Hennes far och jag hade haft en jättebra kommunikation fram tills dess att han behövde börja betala underhållsstöd. Då blev jag inte mycket värd i hans ögon. Tråkigt att han inte kan se att hans ekonomiska börda nu ist har lättat? Eller så betalade han aldrig det som var hans skyldighet att betala under den tiden hon bodde halvtid hos honom.. Jag vet inte och lägger ingen större energi på det…

Liten har jag varannan vecka. Det är det alternativ som fungerar bäst för henne just nu. Jag vet och känner det i mig, att hennes pappa och jag kommer aldrig att bråka om hennes framtid. Vi vill båda hennes bästa och sen spelar det ingen roll vilken adress hon är skriven på.

Det som däremot gör mig ledsen, är det svenska rättssystemet och alla bittra lämnade mammor/pappor som gör allt i sin makt för att få den andra föräldern att känna sig värdelös/dålig… En gång i tiden så valde hen att skaffa barn med sin partner, hen kan därför inte vara så dålig som hen framställer hen? Eller? Jag blir mörkrädd…

Jag ser på min Facebook dagligen hur framförallt pappor krigar för umgängesrätt med sitt eget kött och blod, bara för att mamman ser en liten utväg för att få några extra kronor i kassan. Allt på bekostnad på ett antal barn som varken vet in eller ut. Mamma baktalar pappa, men barnet känner att pappa är inte så illa. Fast mamma säger ju så??? Hur ska liten veta….

Usch och fy för alla ni, ni människor som sätter er prestige, er ekonomi och er stolthet framför era barns välmående… Må tusentals loppor invadera er om kvällarna!

/A

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *