Förtvivlan

Två barn. Ensammast i världen. Inte gamla nog att förstå men tillräckligt gamla för att veta att något är fel, fruktansvärt fel. Ingen att vända sig till, bara varandra. Mamman är arg, besviken, ledsen och full med hat. Pappan har ångest, är ledsen och arg på sig själv. Mamman vill hämnas, vill att pappa ska få lida, såsom hon har lidit. Allt hon gör, allt hon andas och allt hon känner grundar sig i hat. Pappan vill bara ställa allt tillrätta, förklara för barnen att ja pappa har varit dum, men kärleken till er har alltid funnits och kommer alltid att finnas, men han får aldrig chansen. Mammans hat till honom är för stort och förblindad av sitt hat så gör hon saker obetänksamt, mot pappan, mot sig själv men framförallt mot barnen. Hon ser inte detta själv. Hatet som sagt, förblindar henne.

Ensamma mitt i detta kaos finns två barn. Två barn som älskar sin mamma, dom älskar sin pappa och vill bara att allt ska vara som förut. Ingen får en chans att förklara för dom att de har inte gjort något fel, de är älskade av både mamma och pappa. De är rädda för vad mamma ska tycka om de säger att de älskar sin pappa, de ser ju hur ledsen och besviken mamma är. De är rädda för att prata med sin pappa, tänk om de säger fel ord, som gör mamma ännu mer ledsen. Mamma är ju trots allt den som bor med barnen.

De gråter, tröstar varandra, går undan och håller om varandra. Funderar mycket, önskar att allt bara var en mardröm. En mardröm som de hoppas att få vakna ur…

 

En dålig Hollywood-film? Nej faktiskt inte… Detta händer dagligen runt om i vårat land. En massa trasiga fäder som bara vill få chansen att få umgås med det käraste dom har! Detta har pågått alltför länge. Jag har sett det själv i relationer väldigt nära mig. Min bror har haft den här kampen i många, många år och en vän till mig i södra Sverige strider just nu för rätten att få krama sina barn…

Något måste göras! Myndigheter har alltför länge och alltför ofta tagit mammans sida i vårdnadstvister. Baserat på gamla fördomar om att ”mamman är skapt till att ta hand om barnen”. De enda som hamnar i kläm och de som i slutänden får betala ett alltför högt pris är tyvärr- Barnen!

Det finns en jättefin grupp på FB som heter ”MinPappa.nu”. Där kan du, man som kvinna, gå med och få tips och råd och framförallt ge tröstande ord till alla dessa fäder som varje dag krigar för sin rätt till att få vara det enda de vill och det som de faktiskt är- En pappa till sina barn.

/A

https://www.youtube.com/watch?v=3d2h_pkDNZw

En kommentar till “Förtvivlan”

  1. Så bra skrivet. Det är helt ofattbart, när föräldrar bara tänker på sig själva och drar in barnen i sina bråk. Har man varit mogen att skaffa barn, borde man vara tillräckligt mogen att sätta barnens intressen före sina egna.
    De föräldrar som använder barnen i dragkampen har bara sig själva i fokus.
    Precis som du skriver så tar barnen skada av dessa saker, det förändrar dem i grunden. De älskar båda sina föräldrar men är rädda att såra mamman eller pappan. De tar på sig ansvaret för situationen och tänker ”om jag inte hade sagt/gjort så skulle mamma och pappa inte bråka”. Det är ett alltför stort ansvar att lägga på ett barn.
    Det är näst intill barnmisshandel att dra in dem i tvister

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *