Värken och skvallret

Att leva med kronisk värk i handlederna är inget som jag har valt själv men faktum kvarstår, det är det jag gör. Mina besvär började efter cirka ett års busskörande, gick till läkaren och undersökningarna började. Efter några månader så fick jag den första diagnosen: Morbus de Quervain. (Har kopierat in lite info om det längre ner) Opererades för det hösten 2011 och våren 2012. Efter läkningen så återgick jag så sakteliga i arbete och det fungerade bra, ett tag. Min mamma låg samtidigt svårt sjuk i långt gången cancer och mitt privatliv var allt annat än bra. I samma veva upptäcktes ett diskbråck mellan 5:e och 6:e kotan i min rygg och det finns fortfarande kvar då jag valt att ignorera det så länge som möjligt. Allt detta ledde till en depression som gjorde att jag inte klarade av de mest simpla hushållssysslorna än mindre mitt arbete. Mamma drog sitt sista andetag en kall novemberdag det året…

Sjukskrivningarna avlöste varandra och FK ville då sätta in mig i ett rehabiliteringsprogram som i slutänden skulle leda till ett annat arbete än det jag har idag. Värken i handlederna kom och gick men eftersom att jag inte hanterade dessa stora fordon som bussar faktiskt är så gissar jag att jag valde att uthärda smärtorna. I slutet på 2013 så hade jag fått nog. Jag bara stod och stampade på samma ställe hela tiden och inget hände. Valde därför att avbryta min sjukskrivning och återgå till det arbete som jag faktiskt älskar- att köra buss. Det var nog inte ett av de smartaste drag jag gjort eftersom att värken återkom- med besked! Den här gången tror läkaren att det är karpaltunnelsyndrom (finns också att läsa om här nedan) jag har, men eftersom att hen inte vill operera utan att vara helt säker så fick jag en remiss till magnetröntgen. Av olika anledningar så har jag fått min tid uppskjuten två gånger och nu på onsdag, den 10:e, är det äntligen (?) dags. När svaret på magnetröntgen kommer så antar jag att jag även får min dom.

Hur domen än lyder, karpaltunnel eller något annat, så har jag valt att inte återgå till mitt arbete på VL. Även om läkarna väljer att steloperera mig så att jag faktiskt, utan smärta, skulle klara av att köra buss så har jag idag tagit det beslutet. Anledningen till mitt beslut är väldigt enkelt- jag är trött på skitsnack, pikar, gliringar och annat skit som jag har förstått pågår bakom min rygg. Förstår inte att mitt liv kan vara så intressant att folk väljer att diskutera det på sina ytterst korta lunchraster på jobbet. Herregud! 4-4,5 timmar i en buss (som förhoppningsvis inte har strulat på hela passet) och när det äntligen är dags för en paus så använder folk den till att snacka om mig???? Hallå, SÅ intressant är jag faktiskt inte.

Vill bara avsluta detta inlägg med att säga följande: Byt med mig en dag! Vem som helst av er! Jag skulle älska att kunna gå till jobbet varje dag, att kunna öppna min dotters cola-flaska när hon ber om hjälp, att slippa tappa mjölkförpackningen i golvet då kraften i nyporna inte finns där, att kunna ta av plasten på tampongerna själv alt slippa använda tänderna, att få ut mer än 9700:-/mån när hyran är på 6325:-, att inte behöva säga nej när tjejerna ber om nya skor för att de gamla är trasiga… Skulle kunna fortsätta hur länge som helst men då får ni ju bara ännu mer information som upptar er värdefulla lunchrast som iaf jag anser att ni är i stort behov av.

Var det något annat? Ring isf eller släng iväg ett pm på FB. Jag lovar att svara rakt och ärligt på era frågor så att ni får rätt information till nästa skvallerträff.

Tack! /A

Vad är Mb de Quervain?

Tillståndet kalls även stenoserande tendovaginit och är ett smärttillstånd över första senfacket där senorna som för ut tummen från handen löper. Inflammationen ger smärta vid rörelser i tummen. Det kan orsaka problem med att lyfta, greppa, ta ett mjölkpaket etc. Smärtan lokaliseras på handens ryggsida ovanför tumbasen.

Vad är orsaken?

Repeterande eller ovana rörelser med tummen leder till ett inflammatoriskt tillstånd kring 1:a sträcksenefacket vilket då svullnar. Ibland finner man ingen orsak till symptomdebuten.

Vilka drabbas?

Alla kan drabbas. Det finns dock en överrepresentation bland medelålders kvinnor och ammande mödrar.

Vad kan patienten göra?

Undvika belastning av tummen, vila, avlasta. Smärtstillande läkemedel. Det finns receptfria Antiinflammatoriska läkemedel på apoteket där man även kan köpa en stödskena.

Vad kan sjukgymnasten eller arbetsterapeuten göra?

Arbetsterapeuten i Ditt distrikt provar ut en välanpassad vilo-skena (ortos). Du får information hur Du kan arbeta utan att anstränga tummen. Sjukgymnastik har ingen lindrande effekt.

Vad kan distriktsläkaren göra?

Undersöka och säkerställa diagnos. Det finns tillstånd som liknar Mb de Quervain. Brosknedslitning i tumbasen (Tumbas artros) är exempel på detta. Denna diagnos säkerställs med vanlig slätröntgen. Ömhet över 1.a dorsala senfacket jämte positiv provokationstest med positivt (Finkelstein´s test) är tydliga tecken på Mb de Quervain.

Finkelsteins test

Finkelsteins test

Man måste alltid jämföra med den friska sidan. Har patienten inte fått ortos utprovas det nu. En utmärkt behandling är cortison injektion med lokalbedövningsmedel som man sprutar direkt ner i senfacket. Det kan göra ont 2-3 dagar efter injektionen men därefter minskar svullnaden och patienten blir som regel smärtfri. Man bör dock undvika rörelser som utlöste det hela. Antiinflammatoriska läkemedel, i tablettform eller som gel kan provas.

Vad kan en specialist göra?

Om de första åtgärderna med vila, stödortos och cortisoninjektion ej hjälpt och patienten har ont så fort tummen aktiveras finns indikation för operation. Ingreppet är relativt enkelt och utförs i lokalbedövning. Man lägger ett rakt eller vinklat snitt över 1:a dorsala senfacket och delar sedan taket på den tunnel i vilka senorna löper. Senan till APL (abduktor pollicis longus) kan bestå av flera senspeglar. EPB (extensor pollicis brevis) kan gå i ett extra fack vilket även det måste delas för att patienten ska bli smärtfri. Huden sys med stygn som tas efter ca 14 dagar och samtidigt tas bandaget bort. Det är tillåtet att använda handen även under bandagetiden men extremt tung belastning bör undvikas. Sjukskrivningslängden varierar med arbetet – men överskrider sällan 3 veckor.

Vilket resultat kan förväntas efter behandling?

Resultatet är oftast bra. Patienten blir snabbt smärtfri. Svullnad kring operationsområdet försvinner efter 4-6 veckor. Känselnedsättning kring såret och utmed tummens ryggsida är inte ovanligt. Orsaken är att nerven som försörjer detta område hållits undan under operation och därmed fått en liten tryckskada. Nerven återhämtar sig efter några veckor.

 

Vad är en karpaltunnel?

Karpaltunneln är en kanal som bildas av handlovens ben och ett kraftigt ledband. Benen ligger formade som en ränna, och rännan täcks av det strama ledbandet. På så sätt bildas en tunnelliknande kanal, karpaltunneln. I denna kanal passerar en viktig nerv som kallas medianusnerven till tummen, pekfingret, långfingret och en del av ringfingret. Där går även nio senor till de muskler som böjer fingrarna. Karpaltunnelsyndrom orsakas av att det blir ett tryck mot medianusnerven i denna kanal.

Svullnad klämmer ihop nerven

Eftersom nerven har begränsad plats i karpaltunneln finns det risk att den kommer i kläm om utrymmet minskar. Att utrymmet i karpaltunneln minskar kan bland annat bero på

  • att senhinnorna runt böjsenorna är svullna på grund av en inflammation
  • att man har en inflammatorisk eller reumatisk ledsjukdom i handlovens leder, vilket gör att mjukdelarna i kanalen svullnar
  • att vätska har samlats i kroppen på grund av graviditet eller andra hormonförändringar
  • att man har, eller har haft, en svullnad i kanalen i samband med skador på mjukdelarna eller benbrott i handen.

Ofta går det inte att finna någon förklaring till varför det har blivit ett ökat tryck på nerven.

Besvären är vanligare hos kvinnor än hos män, och vanligast i medelåldern.

Vanligt med besvär på natten

Det vanligaste symtomet vid karpaltunnelsyndrom är att man känner domningar och stickningar i händerna och fingrarna, framför allt på nätterna. Det är inte ovanligt att man vaknar på grund av besvären och måste skaka liv i handen, som känns helt avsomnad.

Besvären kan kännas obehagliga men är sällan allvarliga.

Man blir fumlig

Förutom domningar och stickningar i handen och de fingrar som nerven går ut till är det även vanligt att man får nedsatt känsel i de fingrarna. Det gör att man kan bli fumlig i handen. Fumligheten leder ofta till att man lätt tappar saker eller har svårt att få grepp om små föremål.

Framför allt tummen brukar förlora sin vanliga styrka. Musklerna i handens tumsida kan förtvina något. Man kan också känna smärta i handen och handleden. Ibland kan smärtan stråla ända upp mot axeln. Handen kan också kännas torrare än normalt.

Om man har bestående domningar, nedsatt kraft eller känner sig fumlig i handen kan det bli ett hinder i vardagen. Man bör söka vård om man i flera veckor har besvär som inte går över.

Kan bero på andra sjukdomar

Karpaltunnelsyndrom är vanligare om man har diabetes. Symtomen är också vanligare om man har ledgångsreumatism eller minskad hormonproduktion från sköldkörteln, hypotyreos.

Vibrerande verktyg kan orsaka besvär

Om man är högerhänt är det oftast i den högra handen som man får karpaltunnelsyndrom. Förklaringen är att besvären har samband med att man har belastat den högra handen. Vänsterhänta får oftast besvär i sin vänstra hand. Men man kan även få besvär med den andra handen än den man belastar mest och ibland är båda händerna påverkade.

Ofta kommer besvären utan någon speciell anledning, men ibland kan det bero på att man har jobbat långa pass med vibrerande verktyg eller utfört upprepade rörelser med handen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *