Politik, here I come!!!

Nu var det ju inte så här jag ville annonsera mitt nya liv. Men eftersom att saker är som det är så får det bli så här.

Folkpartiet, ja det var inte det jag tänkte på när jag kände att jag måste nå ut till folk. Men att vara aktiv i ett parti kan nog hjälpa mig att göra skillnad, så därför valde jag att bli politisk aktiv.

Mannen har alltför länge blivit utdömd. Han är inte mycket värd när det gäller vårdnaden av barn. Varför? Ja vi har ju ett gammaldags synsätt vad gäller uppfostrande av våra barn. ”Kvinnan är skapt för att ta hand om barnen, klart att hon ska få vårdnaden”. Ungefär så ser det ut i våra domstolar idag. Sen att kvinnan inte ens skulle anses vara lämplig att utpeka det bästa fodret till våra tamdjur, tex katter, det har mindre betydelse…

Detta fenomen stör mig, något fruktansvärt. Därför har jag i dagarna valt att bli politiskt aktiv. Jag kan, som medborgare, på sin höjd, uttrycka mitt missnöje om detta, men IRL aldrig påverka detta… Jag känner mig manad att ge våra underbara män en ärlig chans för som feministerna säger, jämlikhet är något att sträva efter.. Låt oss då göra det, på alla plan….

Wish me luck! /A

Korkad?

Korkad:

Synonymer: dumointelligenttrögblåst

Antonymer: intelligentsmart

Källa: Wikipedia

Ungefär det ämnet vill jag diskutera idag.

Att vara en människa, som lever i människornas samhälle, men ändå tro sig stå över människornas gemensamma lagar och regler? Är inte det en smula korkat? Vad klassar man sig då som? Om man anser sig stå utanför människans regler och lagar menar jag? Finns det någon som vet mer än jag? Jag anser iaf att den människan är just ”korkad”. Dvs: hen vet inte om det själv, att hen bryter mot samhällets lagar och regler. Detta är ett fenomen jag allt som oftast fått erfara den senaste tiden. Men var är då samhällsskyddet? Polis, psykiatri, socialtjänst och andra ”uppfångare”? Blir mörkrädd när människor i min, i VÅR, omgivning, får fortsätta hållas. Ingen säger ifrån, ingen säger emot… Varför? Är det av rädsla? Rädsla för sin egen personliga komfort? Rädsla för vad andra människor ska tycka och tänka? Jag är inte där, jag har aldrig varit där. Kanske därför jag har så få vänner? Jag är väldigt rakt på sak. Jag säger allt som oftast vad jag tycker och tänker.. Men om mina ord skadar någon som jag håller kär? Ska jag då vara tyst? Eller ska jag, som det som är i mina ögon, göra det enda rätta? Stå upp för vad som är rätt och vad som är fel? Att ta risken att den jag älskar kommer att hata mig???? Dilemma AB…

Tankar en lördagskväll….

Kramizar på er. /A

 

Pass, pesetas, piral och piletter

”Pass, pesetas, piral och piletter…”

Kim Anderzon har gått bort och det är så jag minns henne. Som en underbar skådis i filmer som ”Sällskapsresan” och ”Göta kanal”. Hon var helt enkelt grym och en stor förebild för mig och säkert många fler i min generation. Just ”Sällskapsresan” har jag alltid förknippat med Kim, med scener och repliker som för alltid etsat sig fast inom mig. ”Det blev inget, inte på din heller, *pling*” bara för att nämna en 🙂 . Sveriges film- och teaterscener har verkligen en stor anledning att sörja just nu.

Annars så knallar det på här hemma. Har ett musikaliskt underbarn har jag precis fått erfara. Liten spelar låt efter låt på sin keyboard, helt utan noter. Tyvärr kan jag inte ta åt mig äran, den musikaliska genen har hon fått från sin fars sida. Hur som helst så blir jag, som mamma, otroligt stolt och tankar om litens framtid börjar gro i mammas hjärna. 🙂 Kunde Beethoven och Mozart så kan nog fan min lilla också 😉

På tal om liten så fick hon med sig en kompis hem ikväll och vårt fredagsmys som jag längtat efter så mycket blev som bortblåst. Visserligen så bastade hon, men jag var inte välkommen. Hon och hennes kompis intog bastun och jag fick, som vanligt, leka betjänt och serva de små kungligheterna 🙂 Konstigt nog så bekommer det mig inte så mycket. Älskar att höra tjejernas skratt och alla deras tankar och funderingar. Det är mycket som rör sig i de smås hjärnor. Kvällen avslutades med ett par glas rosé (som vanligt) och ihopskruvande av litens nya garderob som goa P och hans tjej var så vänliga att skänka till oss. Måste säga att mitt liv börjar likna ett vanligt Svensson-liv, precis tvärtemot vad jag någonsin velat ha, men herregud vad jag trivs! 🙂

PoK /A

 

 

Ont.

ONT!!!! I ryggen, i handlederna, i benen, i armarna… Ja jag gnäller, men inte hälften så mycket som N gör. 😉 Jag antar att det tar ett tag innan vi har kommit in i detta med att bo i hus och sköta en tomt. Till vårt försvar så vill jag ändå tillägga att den här tomten har inte blivit ompysslad på vääääääldigt länge!

Idag fick plattorna sig en omgång. Bort med överväxt mossa och gräs som tagit över. Äppelträd har beskurits och ett kackerlacksbo har förintats. T var över på besök och snäll som jag är så satte jag genast honom i arbete. Hoppas han också har lite värk 😉

Dagen i övrigt har bestått av möte med arbetsgivaren, försäkringskassan och min familjeläkare. Inget nytt blev sagt  egentligen men vi kom överens om att vi avvaktar den eventuella operationen innan vi beslutar oss för hur vi ska gå vidare. Hatar denna ständiga värk!!! Har börjat titta lite smått på distansutbildningar och har kommit på att jag saknar ett betyg i samhälle innan jag får behörighet till högskola. Tar väl tag i det redan i morgon och ser till att läsa upp det betyget i vår. Hur svårt kan det vara? Är det något jag verkligen är duktig på så är det att plugga. Synd att jag inte kom på det för en si så där 20 år sedan…

Nu är det soffläge med ett nytt avsnitt av Hollywood-fruar (som N har väntat!!!) och sedan blir det lite The Walking Dead innan sängen får ta del av min närvaro.

Kram och godkväll /A

Slöbloggar

AtleticaMadrid-MalmöFF 3-0, känns som en bra tidpunkt att avbryta fotbollstittandet och blogga ist.

Dagen har varit bra, om man jämför med gårdagens alla missöden vill säga… Vi har klippt ner buskar, krattat löv och N har även trimmat gräs, något som inte blivit gjort de senaste månaderna. Grannarna har gett sig till känna och det verkar vara trevliga typer, de verkar iaf uppriktigt glada över att vi tar tag i tomten 🙂

I morgon har jag ett möte ang min framtid som bussförare. Jag antar att det ser rätt svart ut. Högskoleplanerna surrar i huvudet och det känns faktiskt, på allvar, att det är dags att ta tag i dom. Studielån är dock inget alternativ så studier på distans och någon form av arbete måste jag ha. Gärna ett där jag inte belastar handlederna så mycket, hojta till om du har några idéer. 🙂

Ungefär så spännande är mitt liv just nu. Hoppas att jag har mer att tillföra vid nästa blogginlägg. Nu gjorde ATL 4-0 så det får avsluta detta. Kram på er. /A

 

Virrig tisdag

Den här dagen har verkligen varit upp och ner och ner och upp igen… Började med att vi försov oss så det blev stress iväg med liten till skolan. Sen var det dags för mitt efterlängtade besök till tant kuratorn. Har stått i kö i över två månader så det var som att vinna på triss när hon äntligen ringde förra veckan och sa att hon hade tid för mig. Nervös som få blev jag iaf ditskjutsad av N som även väntade utanför medan samtalet pågick. Är så glad att han står vid min sida även i jobbiga stunder. 🙂 Samtalet gick bra och jag fick förtroende för kuratorn direkt, vilket är väldigt ovanligt när det gäller mig, så verkligen rätt person på rätt plats.

Eftermiddagen har jag tillbringat framför litens dator. Hon ville ha ett spel som man köper online. Spelet skickas sedan via en länk till min mail med tillhörande lösenord. Det lät ju kanon! Ett tag… Det kom inget mail. Det kom inget lösenord… Går in på spelshoppens sida och letar efter kontaktinformation. Jippi, kontakt endast via mail OCH på engelska. Jag HATAR att skriva på engelska! Nåväl. Efter ett tag så knappade jag in ett taffligt brev på (antagligen?) någon form av svengelska och jag antar att supporten hade ofantligt kul åt  mig när de mottog det. Fick tillbaka ett mail där det stod att ”Joho! Vi har VISST skickat både spel och lösen! Så det så! Kolla din ”spammail” idiot…” Nja, riktigt så stod det inte men det kunde lika gärna ha gjort det. Kollade skräpposten- inget spel. Skriver tillbaka: ”Nähä! Ni bara luras! Det finns inget spel! Snälla skicka igen” Typ något sånt, och la även till min mailadress. Får ett fint mail tillbaka där det står att ”Du skrev inte annabjork….osv du skrev annajork…osv i ditt första mail till oss. Stava rätt nästa gång”

Ärthjärna-Spelsite 0-1

Jaja. Nu kom både spel och lösen fram. Sen tog det ungefär 3 timmar för mig att ladda hem, installera, ladda hem igen, installera om, få damp, hota datorn med skroten, installera om, ringa T och gråta lite för att datorn inte vill som jag vill, få en länk av T, klicka på länken och tre sekunder senare fungerade spelet… Summa summarum: Hatar datorer, köper ett Xbox-spel nästa gång alt ringer T direkt och jag har bidragit till ett gott skratt till ”Gaming Dragons” supportpersonal…

Går och drar något gammalt över mig nu. Sov gott! /A

Installerade

Nu, äntligen, är vi Västeråsare igen! Möblerna är på plats, kartongerna är uppackade, småpyssel och tavlor är fixade… Känns otroligt skönt om ni frågar mig 🙂 (vem ska ni annars fråga?)

Dock är flytten inte helt klar. Det står fortfarande en lgh på 92 kvm kvar i Hallstahammar som bara väntar på att bli städad, -flyttstädad… Usch. Visst finns det fortfarande RUT-avdrag? 😉

Idag hade vi våra första gäster på besök och det kändes otroligt mysigt att få visa upp detta ”vårt” som vi längtat efter så länge. Visserligen måste det fortfarande fixas ute på tomten. Gräset är vildvuxet, buskar otrimmade och äppelträden har fällt sin frukt som nu ligger och ruttnar likt snorhala dödsfällor över hela tomten. Källaren måste även den saneras mtp att den är invaderad av groteskt stora, muterade åttabenta monster. Alltför ofta blir N tvungen att komma till undsättning när jag, paralyserad av skräck, står och skriker som en stucken gris vid möten med dessa övernaturliga dödsmaskiner. Konstigt nog så är de bara inriktade på att mörda mig. Ingen annan i familjen har stått öga mot öga med dessa Satans budbärare. Ja ja, jag lär ju vänja mig med tiden…

Nu är det dags att krypa ner i soffan och tillsammans med hjärtat bara njuta av att nu, nu börjar framtiden…

Wish us luck! <3 /A

 

Familj

Börjar känna ett inre lugn sakta infinna sig. Fler och fler pusselbitar börjar falla på plats och jag känner att jag ibland faktiskt kan släppa tankar och ångest kring den skit som vi har fått utstå den senaste tiden. Jag känner mig trygg i mitt val av partner och mina barn ser honom som en självklar del i vårat liv. Härhemma har vi fullt upp. Det packas, städas, plockas. Saker säljs och nya saker införskaffas. Alla räknar ner antalet dagar det är kvar innan vi får börja vårat gemensamma liv på riktigt i huset vi lyckades få. N och mellan är som barn kvällen före julafton. Liten tar det mer med ro. Hon är inte överförtjust i att behöva lämna sina kompisar som bor dörr i dörr med oss. Jag förklarar så gott jag kan att de kan ses ändå. Självklart så skjutsar vi ut henne eller hämtar upp kompisarna när de vill leka även i framtiden.

Min äldre bror ringde mig idag. Det var ett sjukt samtal med en massa skratt och jag kände att jag har skrattat alldeles för lite den senaste tiden. Är så tacksam och stolt över att jag fick födas in i vår ganska dysfunktionella familj. För trots alla svårigheter och problem vi har haft genom åren så känner jag mig otroligt trygg med både pappa, mina bröder och nu de senaste åren, även vår syster som växte upp på annan ort. Klart att saknaden efter mamma är stor (23 månader idag sen cancern tog henne ifrån oss) men på ett sätt så finns hon alltid med oss. Det jag är mest stolt över, är att i vår familj så dömer vi inte. Vi vet att alla är människor som ibland felar och sviker, men i slutändan så finns vi alltid där för varandra och hjälps åt att lyfta upp varandra igen. Det misstag du begått, hur stort eller litet det än må vara, det ligger dig aldrig till last. ”Gör om, gör rätt” och det som gick fel glöms bort och ersätts av ännu fler skratt, tokigheter och massor med kärlek.

Just pga vårat sätt att leva, älska och förlåta så har jag fruktansvärt svårt att förstå mig på människor som inte kan släppa. Att fortsätta att döma en människa år ut och år in pga något som hen felade i för många år sedan? Jag kan bara inte fatta det. Människor växer, de utvecklas, de lär av sina misstag och i de flesta fallen så upprepas aldrig misstagen. Bittra människor som inte har förmåga att se en annan människas inre kvaliteter utan fortsätter att lägga börda på en redan skamfylld själ, varför tillåts dessa att fortsätta med sitt beteende? Det gör mig uppriktigt sagt väldigt ledsen. Funderar på att skriva en bok om detta ämne någon gång i framtiden. Kanske kan jag då få upp ögonen hos iaf någon stackare som sitter med bitterhet och hat inom sig. Vi får se hur det blir med den saken.

 

Nu är det dags att bädda ner sig framför TV:n, Sverige-Liechtenstein står på kvällens tablå. Hoppas det blir en bra match nu när jag faktiskt ska offra en och en halvtimme av mitt liv för att se på fjantiga pojkar som gråter för minsta lilla. Tacka vet jag hockey! 😉

Ha det bäst! /A

 

Lördag

En underbar dag lider mot sitt slut. Vi har plockat svamp (ja vi gör det allt som oftast nu i hösttider), packat och varit över till goda vänner på middag. Älskar mina få stackare som faktiskt står ut med mig. 🙂

På onsdag går flytten. Lämnar byhålan för att återigen leva storstadsliv. Som jag har saknat dig kära Västerås 🙂 Mellan kan knappt bärga sig, hon hade gärna flyttat igår, eller förra hösten.

Måste bara få säga, att en lördagskväll, med sin älskade, sitta och rensa svamp och prata om allt och inget, det slår fan i mig allt!!!

Sov gott alla 🙂 /A

I-landsproblem…

Farbror blå ville ha in min mobil idag. Han ville ta ur alla fina sms och samtal som jag och N har fått den senaste tiden och vem är jag att neka honom det? I nuläget har jag varit utan mobil i ca två timmar och jag håller på att få spunk! Hur sjutton kollar man hur mycket klockan är utan mobil? Skulle ringa vårdcentralen för mellan har feber (igen), ingen mobil. Ville kolla FB på väg hem från polisstationen, ingen mobil. Och nu till det största problemet hittills, hur sjutton kan man gå på toaletten utan sin mobil?????? Gaaaahhhhhh!!!!

Just samtalsbiten har vi löst då vi har kopplat om mina samtal till N´s mobil och jag kunde ju faktiskt ringa vårdcentralen från den, men herregud vad handikappad man blir!!! Förstår verkligen inte hur människor har klarat sig i alla tider utan mobiltelefon. Jag erkänner mig ytterst ödmjuk inför denna fantastiska teknik som några genier faktiskt bemästrar. Ser INTE fram emot den stundande zombie-apocalypsen…

Snälla, söta, rara farbror blå, skynda dig att bli klar med min ögonsten. 🙁

/A