Månad: november 2014

Såg en annons på en sådan här ”köp/byt/sälj-sida häromdagen. Det var en helt sjuk uppenbarelse! Mörkbruna, högklackade skor, med mysigt ”fluff” som man liksom vek ner över kanten. Och det bästa av allt: det var min storlek!!! Självklart la jag ett bud, som genast en annan människa budade över. Jag fortsatte med ett nytt bud men när även det budet blev överkört så tänkte jag att, nej jag har fasiken inte råd, det får finnas gränser för vad jag kan lägga pengar på när jag är sjukskriven, så jag la mig. Precis när jag hade gett upp tanken på de otroligt tilltalande vinterskorna så ser jag att min svägerska kommer in och lägger sig i budgivningen! Snabbt som sjutton kommenterar jag i tråden: ”M, ge fan i mina skor!!!” Fick inget svar och lämnade budgivningen åt sitt öde.

Ett par dagar senare får jag ett mms på min telefon. Det är min kära svägerska som har skickat en bild där hon står och håller i MINA skor! ”Jag vann” var det enda som stod i meddelandet. Mitt svar kom omedelbart: ”Biatch!!! Men grattis då, jag kanske kan få låna dom någon dag?” ”Vi kan ha delad vårdnad” skriver hon och jag fortsätter med att fråga hur vi ska göra med underhållet. Vill hon att jag ska betala direkt till henne eller ska vi dra in Försäkringskassan? Antar att hon behåller skobidraget och att jag möjligtvis får träffa skorna typ en gång om året, OM jag dansar efter hennes pipa vill säga…

Ja ni förstår själva vart jag vill komma med detta. Det här är, tyvärr, verkligheten för många pappor (och mammor) i dagens Sverige. Visst, det kan verka löjligt att jämföra ett par skor med barn, men samtidigt: Låter vår (inte så allvarliga) konversation ang ett par skor löjligt, så sätt er in i hur det faktiskt låter när det är levande varelser inblandade, dvs våra barn…

Jag förstår inte hur boendeföräldern kommer undan med sitt egoistiska beteende gång på gång på gång… Även när det finns domar på att umgängesföräldern faktiskt SKA få träffa sina barn exempelvis varannan helg, så kan boendeföräldern neka umgänge och komma undan med det,  straffritt! Önskar verkligen att vi kan få till en lagändring ang detta gigantiska problem. Ett förslag som jag har är att underhållet vägras boendeföräldern så länge hen gör allt i sin makt för att försvåra umgänge med umgängesföräldern. (Detta gäller såklart inte om missbruksproblem, misshandel eller dylikt har kunnat påvisas i umgängesboendet)

Fram tills dess så vill jag uppmana alla umgängesföräldrar att se till, att i en dom, få inskrivet att om boendeföräldern nekar barnen umgänge med dig så ska hen beläggas med vite. Då lovar jag dig att du genast blir en jättebra förälder (i boendeförälderns ögon) som barnen verkligen borde se till att träffa oftare…

Nu ska jag ringa familjerätten och försöka få till ett samtal med min svägerska. Vi måste verkligen se till att komma överens om regelbundna tider då jag ska få träffa mina skor…

Kram /A

Nu var det länge sedan jag bloggade. Det har varit en massa ståhej runt omkring oss så skrivarlusten tog semester. Nu känner jag dock att det är dags för en uppdatering 🙂

Ja, N. Du har rätt…. Ibland…. Fasiken vad det tog emot att säga, men faktum är att den senaste tiden så har han faktiskt lyckats med att få in pucken i mål, flera gånger… T.ex: han släpar hem ett bubbelbadkar, modell skitfult. ”Detta kan bli något!” uttrycker han. ”Släng skiten”, svarar jag. Ikväll efter en massa möda, rengöring, kabeldragning, rörmokeri och annat slit så visar det sig att skiten fungerar… (prutt också) Kommer att dröja innan jag lägger mig däri så att han ser, dock ska han ju jobba i morgon… He he he 😉

Annars så har det hänt en massa härhemma. Vi har blivit med husvagn! Äntligen!!! Som jag har väntat och längtat. Också ett ras givetvis, precis som bubbelbadkaret, men ändå, en husvagn! <3 Nu ska här fixas, målas och renoveras. I sommar kommer hon att vara tip-top (ja, husvagnen är en hon) och hela Sverige kommer att få äran att ta emot besök av oss 🙂 Larm har vi införskaffat också. Det kändes som ett prio 1 efter dödshot och överfall. N tyckte kanske att det var lite onödigt men så länge jag inte är förlovad med Super-Man så känns det som ett måste. Paranoian växer…

Småtjejerna har också blivit uppmärksammade. Ny vägg till liten och nya tapeter till dom båda. Ett hem börjar växa fram här på Freja Boulevard och vi längtar efter sommar och altanhäng. Men innan dess? Ja då har vi en mysig jul att se fram emot. Går i ”pynta-huset-the-American-way”-tankar…

See ya! /A

 

Pappa ringde, ville ha skjuts hem från jobbet eftersom att lillebror har lånat hans bil. Självklart ställer jag upp, för hur många ggr har inte han skjutsat hem mig på fyllan genom åren 🙂

N frågar om han ska följa med, det har ju trots allt snöat och vi har ju bara sommardäck på. Nej, säger jag, det är bättre om du stannar hemma med liten. Hon behöver komma i säng.

Rullar iväg till pappas garage, han kommer på ett par minuter. Frågar om han behöver handla något, jag behöver ändå köpa tösalt till trappan, men nej han har allt han behöver hemma. Bestämmer mig då för att handla efter att jag skjutsat hem pappa…

Efter att ha släppt av honom så rullar jag vidare mot affären. Kommer till en korsning där jag ser en man som vill gå över. Saktar ner och rullar fram för att släppa över honom. När han passerat så rullar jag vidare och just när jag ska svänga vänster så börjar mardrömmen. En spottloska på höger framruta. Stannar till, vevar ner och frågar vad han håller på med. Får till svar: ”Jävla hora!!!” ”Du ville köra över mig” ”Du har fan inget körkort”!!!! Försöker förklara för mannen att han redan hade passerat när jag rullade över övergångsstället. Får en spark i höger framdörr till svar. Men det var inte nog. Han ger sig på höger backspegel också. Två slag måttar han mot den så spegeln till sist står helt parallellt med bilen. Pratar med mannen. Försöker att få honom att förstå att vi borde kontakta polisen så att de får reda ut situationen. Svänger av mot en sidogata, kör upp på trottoaren och stänger av bilen. Tar fram min mobil och slår in numret: 112…. Ser i vänster backspegel att mannen närmar sig bilen. Väl framme så sliter han upp förardörren och skriker på mig. ”Vad gör du din jävla hora???” ”Ringer du polisen?” Förklarar lugnt för mannen att ja det gör jag, som vi hade kommit överens om. Hinner aldrig uppfatta det som händer sedan. Han lyfter sitt högerben och sparkar mig, hårt, ett par gånger på mitt vänstra lår… Under dessa sekunder så far tusentals tankar genom mitt huvud. ”Har han en kniv?” ”Har han en pistol?” ”Är det slut nu?” ”Vad händer med mina barn?” osv osv… Sitter kvar, helt paralyserad, försöker inte ducka, försöker inte försvara mig… Efter sparkarna så vänder mannen om och korsar än en gång gatan och försvinner bland bostadshusen…..

Efter vad som känns som en evighet så dyker polisen upp, och N, och min lillebror… Ett taffligt förhör hålls på plats och jag får beröm för min detaljerade beskrivning av mannen. N sätter sig vid ratten och vi kör hem. Går in i duschen och ber N att slänga byxorna jag hade på mig. De är skitiga. HANS fotavtryck har smutsat ner dom. Nu har det gått några timmar och jag förstår fortfarande inte. Vad gjorde jag för fel? Varför var han tvungen att sparka mig? Jag var lugn och saklig under hela händelsen.. Vad har jag gjort för att förarga denna mannen?

Går till sängs nu och tar frågorna med mig.

Sov gott alla goa. Kram A