Ny karriär

Hösten 2008/våren 2009 var den bästa tiden i mitt liv. Genom arbetsförmedlingen fick jag gå en bussförarutbildning tillsammans med elva andra underbara människor (eller, det fanns väl ett par, tre stycken som inte var sååå underbara, men iaf….). Detta i sin tur ledde till ett D-kort och en anställning på Sveriges bästa bussdepå. Jag började där i april 2009 med stora drömmar och förväntningar. Livet var underbart! 🙂

Med tiden så märkte jag dock att mina handleder tog mer och mer stryk. Hösten 2011 var det dags för en operation och våren 2012 blev det operation nummer två. Trots att jag kände att styrkan i mina händer gav mer och mer vika så ville jag verkligen inte gå ifrån mitt jobb. Bättre kollegor finns inte på denna jord! Passagerarna var inte alltid lika roliga men dom stod man ut med. (Ibland kom det faktiskt på ett och annat guldkorn som gjorde jobbet värt all skit som man allt som oftast fick ta.) Under den här tiden så började mina sjukskrivningar. Handlederna värkte, jag tog starka mediciner mot smärtan för att stå ut, mediciner som ibland gjorde att jag inte var i körbart skick. Den ena depressionen avlöste den andra och jag förlorade min mamma i cancer, endast 57 år gammal. Jag tänkte dagligen på att göra ett karriärsbyte men ångesten över att förlora ”mina” bussar och underbara kollegor höll mig tillbaka.

I januari i år så hade företaget tröttnat på mig. Jag förstår dom. Bussarna måste rulla och vem vill ha en förare som det inte går att lita på. Ena dagen fungerar handlederna, andra dagen kan jag inte dra upp en dragkedja på min dotters jacka. Jag fick ett ”erbjudande” som jag inte kunde säga nej till. Jag visste ju trots allt att min framtid inte låg i att ratta 16-tons bussar med trasiga handleder så jag skrev på pappret. Pappret som innebar att jag avslutar min anställning på stående fot. En djup ångest med efterföljande depression sköljde över mig och har, fram tills för ca en vecka sedan, haft mig i ett järngrepp.

På bara en vecka så har allting tagit en ny vändning! Jag blev lovad en praktikplats på ett företag, när det sen blev dags för första praktikdagen så blev det ingen praktik, det blev en anställning! Innan jag ens har ”visat upp” mig så ville företaget att jag kom över och ”provjobbade” med lön. Detta gjorde jag igår. Idag var min andra dag på företaget och nu är det bestämt att jag ska få ett eget kontor 🙂

Förstår ni vad ett sånt här besked betyder för en människa som är nere på botten och tävlar med daggmaskar och kackerlackor om platsen som världens mest meningslösa varelse? Jag förstår, för jag har varit där. Att känna sig behövd, önskad och till och med omtyckt är ett grundläggande behov för oss människor. Utan det är vi ingenting!

Idag ångrar jag mig inte en sekund att jag valde att säga upp mig från mitt jobb som bussförare på Sveriges bästa bussdepå. Jag saknar fortfarande mina kollegor men vet att jag kan träffa dom utanför arbetet och ska verkligen se till att göra det också. Att framföra ett fordon i storlek med en ledvagn genom smala gator vid vägarbeten, i rusningstrafik, när kommunen har valt att asfaltera om kommer jag alltid att sakna. Men vem vet? En dag kanske? 🙂

Kram på er alla /A

 

En kommentar till “Ny karriär”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *