Journalister

Satt precis och såg på en astråkig fotbollsmatch (som om någon fotbollsmatch skulle vara rolig, någonsin). AIK-Norrköping på Friends Arena. Satt mest och irriterade mig på alla korkade namn som spelarna har. Henok Goitom tex, hur tänkte hans föräldrar egentligen? Inte mycket antagligen… Men, nu var det inte de konstiga namnen som det här inlägget skulle handla om, utan journalister. Har ni någonsin tänkt på vad de ställer för frågor egentligen? Alltså, jag blir mörkrädd! Idag låg fokus på att AIK tydligen aldrig vinner matchen efter en derby-seger, idag var det en sådan match. Den ena korkade frågan efter den andra följde varandra när journalisten försökte vara rolig vid en intervju med en AIK-spelare: ”Vad tror du det beror på att ni inte vann matchen idag?” (Öh, Norrköping gjorde lika många mål?) ”Hur kändes det att göra det där målet?” (För jäkligt, min tanke var aldrig att få in bollen i mål?) ”Varför tror du att ni återigen inte vinner en match efter en derby-seger?” (Tja, det kan bero på att Norrköping gjorde lika många mål som oss?)
Det är inte bara inom sportjournalistiken detta fenomen inträffar. Ofta efter en naturkatastrof eller mitt under ett krig där människor har flytt, förlorat allt, är hungriga, tröttna, frusna, så kan frågan: ”Hur mår du?” helt plötsligt lämna journalistens läppar. DÖÖÖH??? ”Jo tack, har precis plockat upp delarna efter min ihjälsprängda dotter, min man ligger i en massgrav och vårt hus brinner, men annars är det okej?”
Tre år journalistikstudier på högskola har tydligen lett fram till detta. Önskar verkligen att jag en dag blir intervjuad i direktsändning på prime-time i en populär kanal. Efter den intervjun antar jag att hela journalistikkåren samlas till krismöte…

Tack för ordet /A

Vår, bad och Trassel

Nu börjar husvagnen ta form! Efter en hel del velande fram och tillbaka; Ska vi verkligen? Är det inte bättre att skrota och köpa ny? Vi kan sälja underredet som en båttrailer?
Men sen hände något, folk började komma med åsikter. ”Det där går aaaaldrig!” ”Ha ha ha ha men lycka till då!” ”Fy fan, vad har ni gett er in på?” osv osv osv. Det är så skönt när andra människor hjälper till att fatta beslut åt mig. Ju fler människor som säger att jag inte kan, desto mer blir jag fröken ”tonåring-tvärtemot”. ”Dom ska minsann få se….” Och ungefär där är vi nu. Jag och N har jobbat hela eftermiddagen. Rivit ut gammal, rutten läkt, suttit in ny, fräsch läkt. Tätat springan som orsakade den gamla, ruttna läkten och nu har vi även fixat ett klickgolv som ska läggas in. Vi väntar bara på vår målare som arbetsvägrade idag, men han lovade att komma i morgon 🙂 Jag kan faktiskt med säkerhet säga att så stabil som vårt gamla lik är nu, så stabil var hon inte ens när hon var nyproducerad och stod och glänste hos husvagnsfirman för en si så där ett halvt sekel sedan 🙂
Vi siktar på att besiktiga henne i slutet på veckan, allra senast veckan efter det. Wish us luck!

Vi har fått upp poolen också till litens stora glädje. Det bästa med att betala ett överpris på hyran av huset är att vatten och värme ingår. Pga det så kunde liten bada i 29-gradigt vatten igår när utetemperaturen visade endast 12 grader. Vad säger herr hyresvärd om det? Ingen aning faktiskt. Han har aldrig sagt att vi inte får iaf 🙂
Helgen kommer att fortsätta i husvagns- och tomtpyssel. Vi har en gräsklippare som bråkar med oss. Jag tror att det har kommit in vatten i bränslet och tycker att vi ska tömma ut och fylla på med ny bensin. N tycker något annat som vanligt och vägrar lyssna. Han köper dyr startgas och testar en massa andra saker utan att uppvisa några som helst framsteg i kampen mot herr klippare. Återkommer med resultatet i bloggen den dagen han faktiskt kommer att testa min idé och får igång klipparen. ”Vad var det jag sa?” älskar att få säga dom orden 😉

Shit pommes frites! Nu har vi missat nedsläpp i matchen! Sverige-Scweiz får icke missas!
See ya all! Kramizar /A

Slutkörd

Halloj alla.

Den senaste tiden har varit lite som den senaste tiden i mitt liv, nämligen kaotisk! Det är ex som bråkar, stalkers som inte förstår att de är just `stalkers´, kompisar som tycker att jag ”sviker”, pappa som är sjuk, problem med arbete och gamla spöken som återigen dyker upp. Ibland frågar jag mig själv hur mycket en människa klarar av innan ”glaset rinner över”. Svaret jag ger till mig själv är alltsom oftast ”för mycket”… Det som får mig att fortsätta kriga, att fortsätta kämpa och att fortsätta andas stavas: F.A.M.I.L.J.E.N. Utan min underbara familj hade jag inte orkat mer, det vet jag med säkerhet.

Nu tyckte N att jag behövde en andningspaus och plockade ut ett par frinätter på hotell (han har en del då han reser i sitt arbete). Så just i detta nu sitter vi på ett hotell i Stockholm och kollar på Tre Kronor-Tjeckien, eller mer korrekt hade ju varit: Tjeckien-Tre Kronor, men vem bryr sig?? Vi anlände hit runt 14 och har tagit en shoppingtur i Kista Gallerian och en kulturell promenad i Gamla Stan. Väl tillbaka på hotellet så ville vi koppla av i bubbelpoolen, det gick ju så där. För precis när vi skulle ta vår mysstund i relaxen så hade ett pojkhockeylag från Tyskland precis samma briljanta idé! Dock utan ”koppla av”-delen… Min dåliga skoltyska fick jobba en del och ord som ”still” (=tyst) och ”ruhe” (lugn) kom till användning, dock utan någon effekt. De förstod vad jag sa men valde, med en hel del asgarv, att skita i det. Nåväl. Vem är jag att missunna dessa grabbar en rolig stund efter en hård dag med träning (inte bitter alls….)

Hur som helst, hockey nu. I morgon ska vi fortsätta att vara kulturella och försöka att besöka några museér. Vi får väl se om vi lyckas.

Kram och godnatt! /A