Journalister

Satt precis och såg på en astråkig fotbollsmatch (som om någon fotbollsmatch skulle vara rolig, någonsin). AIK-Norrköping på Friends Arena. Satt mest och irriterade mig på alla korkade namn som spelarna har. Henok Goitom tex, hur tänkte hans föräldrar egentligen? Inte mycket antagligen… Men, nu var det inte de konstiga namnen som det här inlägget skulle handla om, utan journalister. Har ni någonsin tänkt på vad de ställer för frågor egentligen? Alltså, jag blir mörkrädd! Idag låg fokus på att AIK tydligen aldrig vinner matchen efter en derby-seger, idag var det en sådan match. Den ena korkade frågan efter den andra följde varandra när journalisten försökte vara rolig vid en intervju med en AIK-spelare: ”Vad tror du det beror på att ni inte vann matchen idag?” (Öh, Norrköping gjorde lika många mål?) ”Hur kändes det att göra det där målet?” (För jäkligt, min tanke var aldrig att få in bollen i mål?) ”Varför tror du att ni återigen inte vinner en match efter en derby-seger?” (Tja, det kan bero på att Norrköping gjorde lika många mål som oss?)
Det är inte bara inom sportjournalistiken detta fenomen inträffar. Ofta efter en naturkatastrof eller mitt under ett krig där människor har flytt, förlorat allt, är hungriga, tröttna, frusna, så kan frågan: ”Hur mår du?” helt plötsligt lämna journalistens läppar. DÖÖÖH??? ”Jo tack, har precis plockat upp delarna efter min ihjälsprängda dotter, min man ligger i en massgrav och vårt hus brinner, men annars är det okej?”
Tre år journalistikstudier på högskola har tydligen lett fram till detta. Önskar verkligen att jag en dag blir intervjuad i direktsändning på prime-time i en populär kanal. Efter den intervjun antar jag att hela journalistikkåren samlas till krismöte…

Tack för ordet /A

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *