Hen

Jag blir ofta kritiserad för att jag har tagit till mig ordet ”hen” och det finns inte ett inlägg med ordet i mitt FB-flöde som inte har negativa kommentarer i kommentatorsfältet. Fokus flyttas från det jag vill ha sagt till att ständigt påpeka vilket ”hittepå”-ord det är, varför skriver jag inte ”han/hon” eller ”den” ist, varför går jag i feminismens front i kriget som handlar om att göra hela befolkningen till könsneutrala individer? Nu ska jag berätta en hemlighet för er: Jag GILLAR ordet hen! Vare sig det var en alkoholpåverkad Gudrun Schyman som under en efterfest med tre helrör på bordet kläckte ur sig den här idén eller om det faktiskt bara är så att det svenska språket ständigt förändras, gilla det eller inte, faktum kvarstår.
Jag brukar likna hen-motståndare med neger-ordsälskare. ”Men negerboll har ALLTID hetat negerboll, varför ska jag behöva ändra på mig bara för att Sverige har en sjuk invandringspolitik?” Ja du lilla vän, jag tänker inte ens ta upp den diskussionen idag utan jag håller mig till hen-debatten.
Många språk i världen använder sig av ett könsneutralt pronomen, varför skulle inte vi kunna det? Som exempel kan jag dra upp några av dessa: Baskiska, Bengali, Filipino, Finsk-ugriska språk, Georgiska, Indonesiska/malajiska, Kinesiska, Koreanska, Nahuatl, Persiska, Romanska språk, Swahili och vissa Turkiska språk. Är alla invånare i dessa länder feminister? Eller kan det vara så att det faktiskt är ganska smidigt att använda sig av ett könsneutralt pronomen vid vissa tillfällen då du inte vet vilket kön en person ifråga har eller när du, av någon anledning, inte vill röja könet på personen ifråga? Som exempel: ”Fasiken vad fort hen körde!” (Alltså bilen som susade förbi i 160km/h som du inte hann se föraren i) Jag är INTE feminist i den bemärkelse ordet faktiskt betyder. Självklart står jag upp för lika lön för lika arbete, att kvinnor och män ska dela på hushållsarbetet och att män ska kunna vara pappa-lediga om familjen tillsammans tycker att det är en bra idé. Det jag INTE står upp för är kvotering, att tvinga en familj att dela på föräldraledigheten och att 50% av styrelsen i ett bolag måste bestå av kvinnor…
Språket förändras ständigt som sagt. Hur många människor i Sverige använde sig till exempel av ordet ”schysst” på 1920-talet? Hur många människor i Sverige säger idag ”Jag måste verkligen få uttrycka vilka vackra ögon Eder dotter har”? Hur många människor i Sverige tilltalar sin chef med ”Direktör Andersson” (eller vad nu just Eder chef heter i efternamn…)
Tack och lov finns det faktiskt tänkande människor i Sverige idag bland alla andra bakåtsträvande individer som tycker att ”Så har vi minsann alltid gjort” och dessa tänkare är de som faktiskt har drivit Sverige framåt. Jag är iaf tacksam för de människorna, pga dom så har alla svenska medborgare över 18 år idag rösträtt (vissa undantag finns, jag vet), kvinnor kan lämna sina barn på förskola för att kunna se till sin egen försörjning och barnaga är idag förbjudet.

Nu ska jag gå och se efter vilket av mina barn som ropar på mig, HEN har låtit en bra stund nu…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *