Martyrer

Tjena Bloggen. Över en månad sedan sist… Skäms på mig och skärpning!!!

Idag vill jag ta upp en sak som jag stör mig något fruktansvärt på, nämligen martyrer! Och då menar jag inte martyrer i den form av en man som dör för sin religion (även om dessa också får mig att må lite småilla) utan vardagsmartyren.
Ni vet vem jag menar, ni känner alla en och hur många gånger har ni inte bara spelat med? En klapp på axeln, ”det kommer att lösa sig ska du se” när ni egentligen bara vill ta tag i människan ifråga, banka henne gul och blå och tala om för henne att dessa saker händer och kommer att fortsätta hända om du inte skärper till dig!
Jag vet, jag har själv varit en. Levt i många destruktiva förhållanden, ringt vänner och gråtit när han har varit dum, men lämnade jag karljäveln? Nej inte direkt. Han blev ju snäll igen, tills nästa gång.

För att få en sådan här ”tyck-synd-om-mig-människa” att ändra sitt beteende så hjälper det inte att du står där gång på gång och lider med henne, tröstar och säger precis de ord som du vet att hon vill höra. Det kanske gäller pengar och för 574:e gången öppnar du plånboken trots att du vet att du aldrig kommer att få tillbaka pengarna. Vad lär sig människan ifråga av det? Jo, jag ringer till Pelle och gråter lite så får jag nog ett par tusen som jag kan klara mig på ett tag till istället för att ta tag i mitt liv och sluta belasta samhället och de människor som faktiskt, av någon konstig anledning, fortfarande älskar mig.
En annan typ av martyr är de som kräver uppmärksamhet av vänner och familj. Så till den grad att de till och med smutskastar den person de lever med. ”Han är dum, han gör si och så”, i dessa fall så vill martyren höra att det är synd om henne, att hon borde lämna honom, hon är värd så mycket bättre, när du i själva verket bara vill säga: ”Om han nu är så jäkla hemsk, varför i helvete stannar du hos honom?”
Just nu jobbar jag väldigt mycket med just denna bit i mitt eget liv. Jag har en närstående person som alltid har betett sig på samma vis och aldrig fått ta några konsekvenser av sitt beteende. I början gjorde jag som de flesta andra och lät personen köra på i gamla fotspår men en dag fick jag nog. Nu har personen insett att det inte fungerar längre med mig iaf, även om han fortfarande kan falla tillbaka i gamla mönster hos andra människor i hans närhet. Det svar han alltid får av mig lyder som följer: ”Det du gör idag får konsekvenser i framtiden, kanske inte i morgon eller om en vecka, men du kommer att ångra dig!”

Antar att jag har skaffat mig ett par nya ovänner nu 😉
Kram på er! /A

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *