Trött och bitter….

För två år och fyra månader sedan var jag helt tom. Hade inget. Mina barn och jag hade fått tag i en lägenhet i en grannkommun och vi fick börja på nytt. Folk i min närhet hjälpte oss att börja om på nytt. En begagnad soffa, en säng till låns, köksstolar från en annan och ett köksbord från blocket. Köksutrustning handlade vi eftersom och en tvättmaskin kom i form av en julklapp från pappa.
Idag, drygt två år senare står vi inför samma situation….
Hur sjutton kan jag alltid vara så blåst? Så blåögd och så fruktansvärt naiv? Varför tror jag alltid det bästa om mina medmänniskor? Jag vet ju egentligen att människor är dumma i huvudet? Fast i detta fallet så trodde jag inte, jag ville inte tro… Hur kan en vuxen människa bete sig på ett sätt som är så förkastligt i alla andra människors ögon? Vi flyttar snart. Jag och barnen. Vi har återigen lyckats få tag i ett boende. Hade jag varit troende så hade jag sagt att det var ett mirakel. Nu säger jag att det finns godhjärtade människor därute. Godhjärtade människor som förstår och vill hjälpa. Tyvärr så tillhör inte mitt ex den gruppen av människor…
Jag hade byggt upp ett nytt liv när jag träffade den här människan. Han verkade så bra på alla sätt. Snäll, omtänksam och godhjärtad. Så naiv var jag… Jag ser inte en människas rätta natur. Jag har inte de glasögonen. Inte ens när bevisen framträder ett, efter ett, efter ett… Varningssignaler… Röster som ropar: SPRING!!! Jag ser inte, eller jag kanske ser, men jag väljer att inte lyssna…
Allt som jag och barnen har lyckats samla på oss under dessa två och ett halvt år är nu borta. Fast hos en människa som bara ser till sig själv och sitt eget. Hans hat och förakt för mig går ut över mina barn och deras välbefinnande. Varför? Vad har dom gjort honom? Vad kan vara så hemskt i hans ögon som ger honom rätten att neka mina barn de mest simpla saker som tallrikar, bestick och ett glas till en måltid? Jag kan verkligen inte förstå… Hur som helst så löser det sig. Det gör det alltid. Karma kommer att sopa mattan med honom och jag kommer att stå bredvid och bara le. Jag är bra på att le. När människor får vad de förtjänar. 🙂
Tankar och funderingar en helt vanlig måndag hos en mycket trött och bitter Anna…..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *