Misstankar

Igår tänkte jag skriva ett långt och varmt inlägg om en person som har kommit att betyda väldigt mycket för mig. Idag väljer jag istället att skriva något helt annat…
Jag är trasig. Värre än jag har trott. Jag litar inte på någon och är misstänksam i alla situationer. Jag funderar och analyserar vad olika människor säger och undrar alltid: Vad har hen för baktanke med detta? Vad vill hen egentligen? Jag hör vad hen säger men tills jag ser handling, hur kan jag då lita på att personen ifråga verkligen menar det hen säger?
Två år tillsammans med en mytoman har tydligen gjort mig till detta. En misstänksam, bitter och osäker människa som aldrig kommer att lita på en människas ord igen. Han har vunnit. Han har brutit ner mig totalt. Och tanken på att jag knappast är hans sista offer får det att vända sig i magen på mig, men som en kär gammal vän brukar dunka in i huvudet på mig; Det är någon annans problem..
Jag får nog inse att kärlek inte är för mig, utan tillit hur kan det då någonsin bli kärlek?
Känner mig för första gången på mycket länge väldigt ensam just nu. 🙁 (dessutom är jag sjuk så det är verkligen JÄTTEsyndast om mig)

Det ser ut som att det kommer att bli en fin dag idag iaf så jag tar nog med mig en god bok och ger mig ut i naturen. Försöka hitta en enslig plats där jag kan ligga i solen och faktiskt inse att sommaren är på väg och att jag har goda vänner som står vid min sida. Kanske, kanske kan det bli bra även för mig till slut…

Ha det /A

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *