Studentreflektioner

Jag och Liten tog Rocko och begav oss ner till Skåne för en tre dagars resa. Stor har verkligen blivit just stor och det var dags för hans student. Vi fick inackordera oss hos Stors svärmor Å och det var även där vår lilla fest skulle hållas. Hem till Stor var vi inte välkomna då hans far inte tycker om ärliga människor. Eller det kanske han gör, så länge man inte är ärlig mot just honom? Jag väljer att inte spekulera vidare i det…
Hur som helst… Gårdagen börjades med en massa förberedelser. En glutenfri/vegansk tårta skulle bakas, de sista råvarorna inhandlas, mat skulle förberedas och bord och stolar skulle ställas iordning. Vid tretiden fick jag och Å förstärkning i form av min bror (också boendes i Skåne) som tydligen är en hejare på att hacka sallad och skiva rostbiff?
16:40 var tiden satt då min store lille pöjk skulle springa ut och vi tyckte att om vi lämnade hemmet vid 16-tiden så skulle vi ha gott om tid ner till Centrum. Med i beräkningarna hade vi INTE tagit alla studentflak plus att vid 16-tiden slutar typ hälften av alla malmöiter sina arbeten så köerna var inte av denna värld…
16:39 lämnade vi bilen, glömde skylten, L sprang tillbaka till bilen, hämtade skylten och sedan sprang vi som yra höns mot den yta som vi trodde var utspringningen och tack och lov så hann vi i tid. Att se min fina pojke lysa som en sol, lycklig och redo för vuxenlivet blev tydligen för mycket för mitt mammahjärta och jag började böla som aldrig förr… Tårarna byttes dock ganska snabbt mot en kokande ilska då jag upptäckte att min pojkes far tydligen inte ville bemöda sig med att infinna sig på sin förste sons student. Detta är något han kommer att få höra om i framtiden, var så säkra….

Efter att ha vinkat av lille Stor på flaket så begav vi oss hemåt igen för att förbereda det sista innan gästerna kom. Det blev en underbar kväll med god mat, mycket dryck och roliga nya bekantskaper. När min lille son skulle vidare ut på krogen så erbjöd jag mig vänligt att följa med men tydligen var det inte en jättelockande idé för min 19-åriga son. Eller som han sa: ”NEJ mamma, du ska INTE följa med oss ut….”
Tror nog att vi kunde ha fått det riktigt roligt 😉

Känner en sjukt stor tacksamhet till min sons svärmor och hennes familj. Passar på att tacka här där hela världen kan se (i mina drömmar, har väl sammanlagt en 100 läsare typ…): Tack snälla Å för att ni tar hand om min son då vissa andra tydligen inte klarar av det, och tack för att ni öppnar ert hem för mig och min familj så att vi kan hälsa på honom när vi vill. Ni är guld värda!!!!

Nu ska den här trötta kroppen hoppa i säng. Det har varit tre långa dagar med många tankar och funderingar och avslutningen med 60 mils sträckkörning tog kål på mig totalt…
Sov gott alla /A

En reaktion på ”Studentreflektioner”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *