Fri :)

Känslan av frihet är en känsla som man inte kan förstå innan man har upplevt den själv. Jag vet att vi i Sverige känner frihet som en vardagssak, en lyx som är få förunnat om man ser till ett globalt perspektiv, och jag var en av de få på denna jord som kände den här frihetskänslan, även om jag inte var medveten om den själv. Sen hände något…
Jag träffade en person, en person som aldrig någonsin själv kommer att förstå hur sjuk hen är, en person, som jag, även efter avbrottet från hen, lät påverka mig, min nya familj och mina barn. Jag levde i ständig rädsla, i skam och i skuggorna, rädd för vad hens nästa drag skulle bli. Mina vänner höll mig uppdaterade, ”nu är hen där”, ”nu gör hen så”, ”nu gör hen si”. Jag trodde att mina vänner gjorde mig en tjänst. När jag visste vad hen befann sig och vad hen för tillfället hade för sig, då hade jag ett försprång. Åh vad korkad jag var…
För ett par veckor sedan satt jag återigen på polisstationen i den by jag för tillfället är skriven i. Jag fick återigen berätta vad hen hade gjort, jag fick vända ut och in på mig själv och ta fram detaljer som min mamma skulle vända sig i graven av om hon visste om. Jag grät, jag skakade och jag minns att jag även vid ett tillfälle lät orden passera mina läppar, orden som jag fram till dess hade hållit för mig själv: ”Jag orkar inte mer, jag tar livet av mig, hen har vunnit!”
Jag och de två poliserna pratade vidare. Jag tror att förhöret tog cirka en och en halv timme. När jag lämnade polisstationen den eftermiddagen för lite drygt två veckor sedan, så lämnade jag den som en ny människa. Lugnet jag så länge hade sökt efter hade till slut hittat fram till mig. Nu visste jag att vad hen än tänker hitta på i framtiden så rör det mig inte i ryggen. Hen är patetisk! Hen är ingenting! Luft är mer än vad hen någonsin kommer att bli! Idag pratar vi inte om personen ifråga längre. Jag tycker synd om hen. Att hela tiden sprida rykten och förtala mig för så många människor som hen någonsin kommer åt? Vad kan man någonsin vinna på det? Patetiska människor kommer att lyssna, andra kommer att tycka att hen är, som sagt, sjuk i huvudet.
Jag vet att du läser detta. Du har min tillåtelse! Fortsätt. Jag förstår att det är det som ger dig mening att fortsätta att andas luften på denna jord så snälla fortsätt! Jag bryr mig inte längre. Vet du vad? Du är den mest patetiska människa jag någonsin har träffat och jag vet att du kommer att fortsätta att sprida sjukdom runt omkring dig, hos alla som någonsin kommer att komma i din väg och för alla som någonsin kommer att säga emot dig. Mig kommer du inte åt längre, men jag ser verkligen fram emot den dagen då du gör det misstaget som du kommer att göra, det misstaget som kommer att få dig inspärrad, för först då kommer du att få hjälp. Och det är vad du behöver, du stackars, patetiska, sjuka, lilla människa…
Mig kommer du inte åt längre, för vet du vad? JAG ÄR FRI!!!!

Må gott alla där ute. För det gör jag 🙂
/A

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *