En helt vanlig måndag

God kväll

Som de flesta av er redan vet så håller jag på med ett enmanna(kvinna?)korståg mot socialtjänsten, tingsrätten, familjerätten och alla andra myndighetsinstanser som på något vis blir indragna i föräldrar med barns vårdnadstvister. Mitt mål med det här korståget är framför allt att få till en neutralitet hos utredningsfolket, en neutralitet som idag finns på papper men som inte ofta får verka i praktiken. Jag har alltför många gånger upplevt trasiga pappor som inte förstår hur det har kunnat bli så här. Veckor blir till månader, månader blir till år, utan att dessa pappor får träffa eller ens prata med sina barn och varför? Oftast så står det en kränkt mamma bakom allt detta. Kränkt för att ha blivit lämnad eller kränkt för att ha lämnat och pappan har gått vidare i livet i en ny relation. Till den sistnämnda situationen hör vi. Jag och min sambo. Nu är det väldigt lätt för utomstående att tro att jag gör detta enbart för min sambos skull, men så är det inte. Jag tror att innan jag (vi?) fått till lagändringar så har tiden redan passerat för sambon. Jag gör detta för ALLA utsatta pappor och framför allt för de utsatta barnen! Barnen undanhålls, hjärntvättas och hålls isolerade ifrån allt och alla som faktiskt kan påverka barnen att se sanningen. Då är det lättare att mata dom med en alternativ sanning, eller alternativa fakta som vår gode vän i väst uttryckte det.
Umgängessabotage, falska utsagor, *PAS:ande och anklagelser utan grund som inte kan bevisas ska leda till omedelbar förlorad vårdnad, umgänge med översikt av utbildad personal, boendet flyttas till den andre föräldern och fick jag som jag ville så hade jag gärna sett att dessa ”människor” även tvångssteriliserades så att de inte kan skaffa fler barn som de i framtiden kan sabotera (antar att det sistnämnda kan bli svårt att få igenom i Svensk lagstiftning, men en kan väl få ha drömmar?)
På onsdag ska jag på utbildning inom politik och det blir startskottet för en lång klättring mot mitt mål; att skydda alla barn från en manipulativ förälder och att se till att ”barnens bästa” faktiskt efterlevs och inte som idag ”vi måste utgå ifrån att det mamma säger är sant!” (Och jo, det citatet är hämtat från verkligheten…)

Det var lite om det. Sen till något helt annat. Kokt höns… Jag minns dofterna i skolmatsalen när det stod ”Kokt höns i currysås” på matsedeln just den dan. Jag minns hur gott det smakade och att jag gärna backade både en och två gånger. Så för ett litet tag sedan tänkte jag för mig själv: Varför inte göra det hemma?
Så, ut och handla höns, hur svårt kan det vara liksom? Ligger väl någonstans mellan kyckling och kalkon i livsmedelsbutikens frysboxar, men nej. Tji fick jag. Tydligen så är det numera så att höns har fått ge plats åt pulled pork, pestomarineringar, tacos och tapas, sous vide, crock pots, surdegsbröd och andra ”modegrejer”. Besviken lämnade jag butiken och passade på att fråga på sociala medier när jag kom hem om det fanns någon som visste var jag kunde få tag på en färdigslaktad, gärna urtagen, fryst höna. Tog inte många minuter innan jag fick svaret att City Gross har minsann hönor. (Lite reklam där, tar gärna emot betalning från PR-ansvarig på City Gross)
In i bilen igen och styra kosan mot den aktuella livsmedelsbutiken och minsann! De hade några små futtiga hönor längst ner i deras frysbox, typ mellan kycklingar och kalkoner. Tog första bästa, upptäckte att det var hål i plasten och min bakteriefobi fick mig att varsamt välja en annan höna, med hel plast och sedan bar det iväg hemåt igen.
Idag var det så dags för dagen H. Hönan skulle kokas. Fram med kokboken som är utgiven år 2002 och hade noll recept på höna. Åldersångesten steg med rasande takt men jag vägrade anse mig besegrad. Tog ner kokbok nummer 2, utgiven 5 år tidigare nämligen anno 1997, och där hittade jag receptet! Drar en lättnadens suck och insåg att jag inte behövde leta vidare i kokböcker utgivna på 80-talet iaf. Åldersångesten gick långsamt ner till normal nivå igen..
Efter att ha kokat hönan i två timmar, silat buljong, gjort currysås, kokat ris och förväntansfullt satt mig vid matbordet för att få återuppleva de härliga dofterna och smakerna från min barndoms skolmatsal så kan jag bara säga: Jag skulle ha låtit det minnet vara just ett underbart minne. Härhemma kokar vi aldrig höns igen, men en sous vide ska snarast inhandlas!

Må gött! /A

* PAS= Parentalt alienationssyndrom

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *