Min yngsta dotter har autism.
Detta i sin tur gör att hon har VÄLDIGT svårt med höga ljud, röriga miljöer, starka ljus och framförallt, människor.
Min yngsta dotter är en sk ”hemmasittare”.
Detta kan enklast förklaras så här: Sedan fjärde klass har hon mer och mer vägrat gå till skolan. Det började med någon dag varannan vecka för att landa i var vi är nu, hon är hemma på heltid.
Min yngsta dotter VILL studera!
Hon är vetgirig, hon pratar ofta om att hon vill gå i en ”normal” klass, men då det inte fungerar så vill hon ha hemundervisning (vilket skolan inte ”har resurser till”) och framförallt, hon vill ha betyg…
Så, tänker ni, varför får ni inte hennes skolgång att fungera? Jag har precis gett namn åt detta fenomen: ”Hemmasittarnas ekorrhjul”, och detta kan enklast förklaras så här:
Barn har funktionsnedsättning, skolan ska anpassa undervisningen, skolan misslyckas, skolan orosanmäler föräldern (till socialtjänsten), socialtjänsten utreder, socialtjänsten hittar inga brister i barnets hemmiljö utan hänvisar till BUP (Barn och Ungdoms Psykiatrin), BUP hänvisar till Habiliteringen, Habiliteringen säger: ”Fokus måste ligga på dotterns mående”, skolan misslyckas återigen med anpassad skolgång, skolan orosanmäler föräldern till socialtjänsten och så fortsätter detta, i fyra år!!!
Min yngsta dotter vill gå i skolan.
Det råder skolplikt i Sverige, men istället för att faktiskt se min dotter som en person så tar skolan den lättaste utvägen: Vi orosanmäler.
Nu har vi ett nytt möte med socialtjänsten som kommer att leda till ett nytt varv i ”Hemmasittarnas ekorrhjul”. Jag, och framförallt min dotter, ser VERKLIGEN fram emot detta möte!
PS: Idag får skolinspektionen ett samtal från en förälder till ett barn med autism….