Jag vet att jag inte är en lätt människa att umgås med, att vara vän med. Ena dagen är jag TOKsocial och den andra dagen vill jag gömma mig i en garderob om det kommer folk över till oss. Gudarna ska veta hur många gånger jag låst in mig på toaletten och stackars Johan
har fått ta emot hallstahem som ska fixa något i vår lägenhet.
På campingen som vi stod på så fick vi höra i efterhand att Johan fick minsann vara helt själv de dagar jag var ”låg” och det var så själviskt av mig, något varken han eller jag störde oss på, eftersom att det är så vår vardag är.
Idag är min vardag likadan. Jag brottas med skola, soc, LSS, Hab, Bup och elevhälsocoach. Och när det gäller mig själv så vet vi inte om det är autism eller något annat jag brottas med (jag är under utredning)
Och det enda jag vill är att min dotter ska få må bra. Hur i helskotta ska jag hinna med att vara social?
Jag hatar inte dig om du ringer och jag inte svarar.
Jag hatar inte dig om du skickar sms som jag inte svarar på.
Jag hatar inte dig om jag inte svarar på ditt messengermeddelande, jag är bara trött…. Så fuckin jäkla trött…
Jag återkommer när situationen har stabiliserat sig.
Kram så länge.