Krig mot svensk skolpolitik del 2

Idag blev mitt blogg-inlägg (om svensk skolpolitik) publicerat på en Facebook-sida, ”hemmasittare”.

Då jag har ”pushnotice” på så plingade det till rejält i både mobil och dator. Nyfiken som bara jag är så var jag ju tvungen att gå in och kolla.
Gruppen ”hemmasittare” har runt 3700 medlemmar, det visar knappast det faktiska antalet barn som har svårigheter att gå till skolan, utan mer hur många föräldrar som har blivit så desperata att de inte hittar någon annanstans att finna stöd, råd och hjälp.
Så… Den första timmen då mitt inlägg vart publicerat så fick jag runt 100 olika ”likes” och över 50 kommentarer. Jag ska citera några…

FD hemmasittare:
”Låt henne plugga i sin egen takt. Jag pluggar på universitet, det går inte lika snabbt för mig som för mina klasskamrater, men om jag skulle pressa mig så skulle jag bryta samman igen så som jag har gjort så många gånger förut. Men genom att läsa i min egen takt och få längre tid på mig att lämna in uppgifter, så klarar jag faktiskt av studierna. Det trodde jag aldrig. Kan jag kan din dotter. Jag tror på henne.”

Mamma till hemmasittare:
”Känner igen mycket i din beskrivning. Jag tycker du gör helt rätt. Stå kvar bergfast vid din dotters sida. Att ha en vuxen som står upp för en och skyddar en – det är stort.
Och ni vet redan vad alla möten gör – ingenting blir bättre för din dotter. Bra att du höjer hennes röst. Jag sitter här oerhört berörd och glad över att just du är hennes mamma. Med varm önskan att en fungerande stig snart öppnar sig för henne. ”

Mamma till hemmasittare:
”Fint att läsa! Sonen, nu 18, kraschade i sjuan och har inte tagit sig tillbaka till skolan och vi tvingar inte heller. Nu håller han på med körkort och resten av tiden läker han, något som tar tid efter för många år i en alldeles för fyrkantig grundskola. Din text borde in på alla tidningars förstasidor och även hamna hos skolpolitiker och rektorer nu efter sommarlovet! Lycka till ❤️”

Mamma till hemmasittare:
”Igenkänning. En dag sa jag högt; vad är skolan och skolplikt när mitt barn inte vill leva?
Sedan den dagen blev det lättare att vara förälder till mitt barn i den meningen. Att ta henne levande genom sin svåra tonår var det enda som betydde något. Nu är hon 19 år och har slutat i alla fall med sitt självskadebeteende. ❤👊 Hon jobbar och mår på många vis bättre.”

Dessa kommentarer är bara en bråkdel av vad jag har fått. Även om jag bara fått en enda av dessa kommentarer så borde det få våra politiker att lyssna? Varför ska det vara så svårt att förstå att dagens skolplikt inom dagens skolpolitik inte är rättvis för alla våra ungdomar som från födseln inte kunnat välja att ställa in sig i ledet för den perfekta svenska studenten?????

FUCK svensk skolpolitik!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *