Min lilla kämpe <3

Idag var det äntligen dags för Litens utredning. SOM vi har längtat!!!!

Första gången vi sökte hjälp var vårterminen 2016. Efter ökad frånvaro i skolan och tydligt avståndstagande från främmande människor så började jag fundera, något stämmer inte riktigt… Visserligen hade Liten kommit i puberteten och hon hade börjat få lite fnurror i tråden med sin far men det stämde ändå inte riktigt in på andra barn i hennes ålder med samma problem.
Vi samtalade med skolan, de upplevde samma sak, Liten var frånvarande, ville inte synas riktigt och hade slutat att umgås med vissa kompisar på rasterna, kompisar som hon tidigare haft jättebra kontakt med. Skolan och jag beslutade tillsammans att det bästa för Liten vore att hon hade delar av undervisningen i en lugnare grupp på skolan och så blev det, och det fungerade bra.
BUP i Köping slog ifrån sig vår oro och tyckte att Barn- och Ungdomshälsan i Västerås vore stöd nog för Liten och vi gick dit…

Vårterminen 2017 hade läget förändrats radikalt. Liten tillbringade mer och mer tid i den lilla gruppen på skolan och Barn- och Ungdomshälsan ansåg att de inte kan hjälpa Liten. De hänvisade återigen till BUP. Skolan larmade socialtjänsten pga lavinartad skolfrånvaro och utredning inleddes. Vid den här tiden träffade Liten sin far ytterst sällan pga olika faktorer. Hon skärmar av sig från fler och fler närstående och till slut blir det jobbigt att även träffa morfar och morbror som hon alltid haft en nära kontakt med. Skolan jobbar på med allt vad de har i sitt arsenal, Nibbleskolan i Hallstahammars kommun äger! Fy satan vad ni har kämpat på! All eloge till er! <3 Vårterminen 2018. Det var då vi gav upp.... Jag gav upp iaf... Jag fick inte iväg Liten till skolan och läxor skickades ist hem till oss. Det fungerade visserligen bra men dessa läxor kunde inte användas som underlag till några betyg och skolan larmade återigen till BUP. BUP i Köping kunde nu inte längre avfärda alla bevis som lämnats in till dom från mig, Barn-och Ungdomshälsan i Västerås och framförallt skolan! Äntligen tas beslut om att Liten ska få en utredning! Och därifrån ska BUP i Köping få en eloge. För när beslutet om utredning äntligen togs så har det gått undan. De erkände ganska snart att de inte klarar vårdgarantin och erbjöd oss således en utredning i Stockholm för att få den gjord snabbt. Vilket jag inte var sen att tacka ja till. Först en läkartid i maj och så idag, en psykologtid då alla tester skulle göras. Jag, J och Liten skuttar in i bilen vid 12-tiden, vi ska vara på plats 14:00. Framme i Stockholm 13:30 och får komma in till bokad tid. Och nu följde alla tester... Ni som har barn som har gjort utredningar i det landsting ni tillhör vet hur jobbigt det har varit för era barn vid varje tillfälle. Nu ska Liten utsättas för alla dessa utredningsdelar, tätt efter varandra, under SAMMA dag!!! Jag måste bara säga att det fungerade bra trots omständigheterna. Psykologen gav Liten välbehövliga pauser under dagen, Liten var på G och kämpade på så gott som hon kunde och efter X antal timmar så hade vi klarat av det! (Vid det sista testet satt hon dock och halvsov men hon är förlåten min lilla kämpe...) På vägen hem så stannade vi såklart vid Rotebro och käkade Chop Chop, Litens favoritsnabbmat och väl hemma så blev hon överöst av både godis, chips och läsk! (Anmäl mig bara, jag tar på mig det 😛 ) SÅÅÅÅÅÅ glad att allt arbete är gjort och SÅÅÅÅÅ stolt över Liten som fixade det! Nu har vi en veckas väntan innan svaren kommer. Ser fram emot HT -18, terminen då min lilla får den hjälp hon är berättigad till för att klara av grundskolan! <3 Väl mött /A

Anna räddar Sverige!

Idag har jag lyckats med något som de flesta politiker har gått bet på under många, många år. Jag har svaret på hur vi ska lösa både bostadsbristen, arbetslösheten och den alltför snabba befolkningsökningen. Dessutom så räddar min lösning även ett lokalt, mycket älskat, företag.
Så, hur ska detta gå till?

”Parken Zoo”, en mycket älskad djurpark i Eskilstuna, har varit i blåsväder då det har framkommit att parken inte bara avlivade utrotningshotade djur för att ge plats för mer attraktiva arter, utan de hade även haft döda djur nedfrysta i många år. Parken har även dragits med förluster under många år.
År 2016 beslutade därför Eskilstuna kommun att sälja parken till investmentbolaget Mimir Capital AB för en krona. Kommunen behåller ägandet av marken som kommer att hyras ut till den nya ägaren. Och det är här min briljanta idé kommer in! Jag vill ju att djurparken ska få fortsätta sin verksamhet då jag tycker att den är ett mysigt utflyktmål för hela familjen så här kommer då min idé för att dels rädda parken och dels rädda hela Sveriges ekonomi…

Parken Zoo ska helt enkelt satsa på att ta in en velociraptor!!!

ALLA problem kommer därmed att lösas.
*Ingen risk att utrotningshotade djur kommer att behöva avlivas -velociraptorn fixar det!
*Inga djur kommer att behöva ligga i frysar någon längre stund -velociraptorn fixar det!
*Parken kommer aldrig mer att gå med förlust -vem vill inte se en velociraptor liksom? Folk kommer att vallfärda från jordens alla hörn!
*Med en ökad besöksfrekvens så kan man ju anta att en eller annan besökare också kommer att få sätta livet till, vilket frigör både bostäder (till de bostadslösa) och arbeten (till de arbetslösa). Befolkningsökningen kommer att stanna av och förhoppningsvis hamna på en godtagbar nivå igen.

Jag tycker verkligen att jag har tänkt på allt (förutom det faktum att jag antagligen aldrig mer kommer att kunna besöka parken, jag hatar folkfyllda ställen) och nu ska jag sätta mig och försöka få tag på John Hammond och kolla om han har några bärnstensmyggor han kan avvara.
För att citera J. Howard Miller: ”We can do it” och jag leder så gärna arbetet framåt för att rädda Sverige och även Parken Zoo.

På återseende /A

Påsk

Nu ska vi se här…
Påsken har sina rötter i Jesus korsfästelse och senare uppståndelse efter vad jag har förstått. Dessutom så har jag förstått att det var lite svårt att komma överens om vilket datum ”vår frälsare” fick lida, dö och sedan uppstå igen på den tredje dagen. Någonstans fick iaf de olika ”förståsigpåarna” komma överens om något och beslutet som togs var att ”efter vårdagjämningen ska vi fira Jesus den helg som inträffar efter vårdagjämningens närmaste fullmåne”. Antar att ni blir precis lika kloka som jag blev efter den här förklaringen…
Jul förstår jag bättre, även om Jesus är född någon gång på våren, korsriddarna tyckte att det vore en bra dag att fira Jesus födelse runt tiden då vi hade vårt midvinterblot. Det skulle lättare kunna accepteras av oss nordbor om vi fick ha kvar vår supar/röjarhelg. Detta visade sig vara ett vinnande koncept då vi idag, mycket riktigt, firar Jesus födelse den 24:e dec, ungefär runt den tiden då vår asatro var som starkast. Jäkla korsriddare… Hade hellre partat loss med Oden, Tor och de andra mitt i vintern än att sätta upp en jäkla pappstjärna i fönstret och spendera tusenlappar på julklappar åt mina bortskämda barn… 😉
Hur som helst… Kycklingar, ägg, sill, fjädrar och påskkärringar. Påskharar, påskägg, godis, påskmust och nu senast såg jag ”påskkatter” på ICA (jo det är sant, lussekatter som säljs som påskkatter… alltså, Va????). Hur i H**vete har detta NÅGOT med Jesus lidande, död och uppståndelse att göra? Och varför ska vi, ett av världens mest sekulära länder, ställa upp på detta spektakel?
Jo, jag pyntar själv hemma, vi har ett påskris, några kycklingar och godisägg till barnen, men detta gör jag ENBART för barnens skull. För de VET hur en påsk ska firas, de hör det från kompisar, media och annat ”jag kör upp min religion i ditt ansikte”-propaganda. Nej, det bästa vore om staten delade ut x antal semesterdagar till varje medborgare så får hen själv välja vilka dagar just hen vill ta semester, vare sig det är Ramadan, Påsk, Hanukkah eller vad än den personen kan tänkas tro på. På pastans dag skulle jag kunna tänka mig att lägga in ett par semesterdagar 😉

För övrigt så väntar vi hem än mer bevisning om att hela mitt liv ligger ute på sociala medier, eller iaf psykopatens version om mitt liv (inte min psykopat utan J´s). Det ska bli spännande men är också väldigt orolig för vad den här människan har skrivit om mig. Hur som helst så kommer jag med all säkerhet att bryta samman. När jag gör det så kommer ett nytt inlägg där jag hoppas att ni, alla mina två läsare, kommer att dela med er av er kärlek. Jag ÄR en hemsk person, men låååååångt ifrån så hemsk som denna lilla iq-befriade varelse vill få mig till. Skänk gärna en tanke till min J också, han mår sämre just nu än vad jag någonsin har sett honom tidigare.

God långfredagskväll på er alla och jag hoppas verkligen att er dag har varit ledsam, tråkig och hemsk, precis som den gode Guden vill att ni ska ha det så här i långledigheternas tider.
Love U /A

Nystart

Nu mina goa vänner så har jag ÄNTLIGEN fixat skärmen på min dator och kan både ta upp bloggandet och min bok igen 🙂
Mycket har hänt sen sist. Den psykiska terrorn mot mig och min familj har fortsatt. Har fått reda på att hon har kontakter över hela Sverige som går in som mullvadar på sociala nätverk och stalkar mig. Skärmdumpar har tagits och skickats till oss, och jag lovar, det är ingen rolig läsning…
I två års tid så har vi kämpat mot den här terrorn men nu har J gett upp. Och ska jag vara ärlig så har även jag gett upp… Läste någonstans att ”Du kan aldrig vinna mot en psykopat, det enda du kan göra är att avskärma dig” Och det är precis vad vi kommer att göra nu. J släpper vårdnaden över pojkarna, har ni aldrig varit i hans situation så har ni INTE rätt att döma! Jag lovar, han har kämpat. Men advokatskostnaderna har gjort att vi går på knäna här hemma. Det är lättare för henne. Hon skiter i att betala sina advokatskostnader och byter advokat när de börjar kräva pengar av henne. (Och ja, vi har bevis på detta…)
Vi VET att pojkarna kommer tillbaka, det är bara en tidsfråga innan de upptäcker vad som försiggår och då har J ändå vunnit i slutändan.

Annars? Ja jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Vi har gift oss men en sån bagatell är väl knappast värt att nämna 😛 Dessutom så står jag på den kommunala vallistan i höst, men snälla, om ni bor i vårt samhälle, rösta INTE på mig. Jag är långt ifrån redo för en plats i kommunstyrelsen 😉

Vi funderar även på att ta vårt pick och pack och dra. Landet Skåne lockar som in i Norden och vi SKA dit, det är bara en tidsfråga…

Annars vill jag bara säga: Tack för att ni tog er tid att läsa. Det kanske kan ge er mer förståelse för varför vi leker eremiter just nu :/

Kram och sov gott. /A

Hör av er!

Nu har jag varit ”gift” i fyra dagar, eller ett gift har jag väl varit hela mitt liv 😛
Jag älskar min man, verkligen, det gör jag. Men så fort jag sluter mina ögon för att sova så är hans psyko-ex där och stör min nattsömn.
Jag är så sjuuuuuukt trött på detta! Jag, som mamma, kan inte förstå, hur NÅGON annan mamma kan bete sig på detta vis? Hur i helvete kan man straffa sina egna barn, genom att använda dom, till att såra sitt ex??? Jag förstår inte… Kan någon, snälla, förklara för mig?
Jag har, som de flesta redan vet, tre barn med tre olika pappor. (Döm mig bara, gör det 😛 )
ALDRIG har jag använt mig av min ”makt” som mamma för att sabotera för pappan. ALDRIG har jag talat illa om deras pappa i deras närhet. Om pappan ifråga har betett sig illa så har jag ist försvarat honom. ”Pappa har en tuff tid på jobbet nu, men han älskar dig” ”Pappa lovade att komma/ställa upp men det kom något i vägen” osv osv osv…
Dessa psykopatiska ex som använder sina barn som verktyg???? Alltså varför???? Min man är verkligen ingen dålig man och allt som sägs emot honom går att motbevisa. Hör ni något skit om honom, hör av er. Jag tar fram motbevisen på mindre än fem minuter!
(Fy fan vad jag hatar den här människan som gör min mans (och hennes egna barns) liv till ett helvete…)

Depp ri mert! (deppig på norsk, typ…)

Go kväll alla glada!

Här är det inte så glatt vill jag lova, så det bliver ett annorlunda inlägg idag.
Jag är trött. Slut som människa. Haft mitt bäst-före-datum osv osv osv…
Det är många i min omgivning som har sagt till mig: ”Hur orkar du?” ”Hade jag varit dig så hade jag gett upp för länge sedan” och de troende: ”Gud ger dig mer plågor än andra för att Han vet att du klarar av det”… Men nej Gud och ni andra. Jag orkar fan inte mer. Eller det gör jag ju, jag måste orka, för min lilla tjejs skull.
Mina dagar och veckor består ofta av samma sak. Ångest över liten, ångest över sambon, ångest över sambons barn och ångest över livet självt. Är det inte möte på litens skola så är det möte på socialen. Är det inte det så är det möte på BUP, barn- och ungdomshälsan, familjerätten eller rättegångar. Jag har mina egna möten att gå på och någonstans här emellan så försöker jag att bli frisk. Eller frisk förresten, en tillgång till samhället ist för en belastning. Jag (vi?) kastas mellan hopp och förtvivlan, dagligen. Försöker att få till någon form av samhörighet i den här från början redan dödsdömda familjen. Vi trivs ihop, det gör vi. Jag, J och alla barnen. Vi har ett lugnt och lyckligt liv tillsammans när vi får vara ifred. Men sen har vi de yttre faktorerna som påverkar. J:s ex, mitt ex, litens pappa, mellans pappa (en helvetes många pappor är det 😛 ) och någonstans här försöker vi att få vardagen att fungera. Jag kämpar varje morgon med att få liten till skolan. Hon mår inte bra men kan inte sätta ord på VAD som är fel. Jag vill börja jobba men hur skulle jag kunna när skolplikten ligger och lurar bakom varje hörn. Ingen unge i skolan = nya möten med skola, socialtjänst, fam rätt och rättegångar. Eller det sista gäller kanske inte mig då jag har fått ensam vårdnad då pappa inte bryr sig för fem öre…
Någonstans i detta kaos så tror jag ändå på ett slut. Och på en ny början. Jag, i min sjuka lilla hjärna, tror på rättvisan, att sanningen kommer fram och att de skyldiga kommer att straffas, och detta tror jag på TROTS mina tidigare upplevelser i livet. Ja jag vet, jag behöver läggas in… En god vän sa en gång till mig: ”Sluta att tro på att du kommer att bli lycklig en dag, problem, idioter och psykopater dras till dig, du kommer aldrig att finna lyckan.” Jag börjar tro på att det han sa är sant, men jag VÄGRAR att ge upp! Så länge som jag har mina barn så kommer jag att kämpa. Jag kämpar för deras skull, för alla barns skull och för att jag tror på att jag någonstans kan göra skillnad!

För övrigt så är Hellraiser inte alls så bra som jag mindes den någon gång i mitten på 80-talet. Måste få lite perspektiv på dåtidens ”bra” och nutidens ”sjukt bra”. Den frågan tar vi imorgon. Nu är det läggdags!
Puss på er! /A

En helt vanlig måndag

God kväll

Som de flesta av er redan vet så håller jag på med ett enmanna(kvinna?)korståg mot socialtjänsten, tingsrätten, familjerätten och alla andra myndighetsinstanser som på något vis blir indragna i föräldrar med barns vårdnadstvister. Mitt mål med det här korståget är framför allt att få till en neutralitet hos utredningsfolket, en neutralitet som idag finns på papper men som inte ofta får verka i praktiken. Jag har alltför många gånger upplevt trasiga pappor som inte förstår hur det har kunnat bli så här. Veckor blir till månader, månader blir till år, utan att dessa pappor får träffa eller ens prata med sina barn och varför? Oftast så står det en kränkt mamma bakom allt detta. Kränkt för att ha blivit lämnad eller kränkt för att ha lämnat och pappan har gått vidare i livet i en ny relation. Till den sistnämnda situationen hör vi. Jag och min sambo. Nu är det väldigt lätt för utomstående att tro att jag gör detta enbart för min sambos skull, men så är det inte. Jag tror att innan jag (vi?) fått till lagändringar så har tiden redan passerat för sambon. Jag gör detta för ALLA utsatta pappor och framför allt för de utsatta barnen! Barnen undanhålls, hjärntvättas och hålls isolerade ifrån allt och alla som faktiskt kan påverka barnen att se sanningen. Då är det lättare att mata dom med en alternativ sanning, eller alternativa fakta som vår gode vän i väst uttryckte det.
Umgängessabotage, falska utsagor, *PAS:ande och anklagelser utan grund som inte kan bevisas ska leda till omedelbar förlorad vårdnad, umgänge med översikt av utbildad personal, boendet flyttas till den andre föräldern och fick jag som jag ville så hade jag gärna sett att dessa ”människor” även tvångssteriliserades så att de inte kan skaffa fler barn som de i framtiden kan sabotera (antar att det sistnämnda kan bli svårt att få igenom i Svensk lagstiftning, men en kan väl få ha drömmar?)
På onsdag ska jag på utbildning inom politik och det blir startskottet för en lång klättring mot mitt mål; att skydda alla barn från en manipulativ förälder och att se till att ”barnens bästa” faktiskt efterlevs och inte som idag ”vi måste utgå ifrån att det mamma säger är sant!” (Och jo, det citatet är hämtat från verkligheten…)

Det var lite om det. Sen till något helt annat. Kokt höns… Jag minns dofterna i skolmatsalen när det stod ”Kokt höns i currysås” på matsedeln just den dan. Jag minns hur gott det smakade och att jag gärna backade både en och två gånger. Så för ett litet tag sedan tänkte jag för mig själv: Varför inte göra det hemma?
Så, ut och handla höns, hur svårt kan det vara liksom? Ligger väl någonstans mellan kyckling och kalkon i livsmedelsbutikens frysboxar, men nej. Tji fick jag. Tydligen så är det numera så att höns har fått ge plats åt pulled pork, pestomarineringar, tacos och tapas, sous vide, crock pots, surdegsbröd och andra ”modegrejer”. Besviken lämnade jag butiken och passade på att fråga på sociala medier när jag kom hem om det fanns någon som visste var jag kunde få tag på en färdigslaktad, gärna urtagen, fryst höna. Tog inte många minuter innan jag fick svaret att City Gross har minsann hönor. (Lite reklam där, tar gärna emot betalning från PR-ansvarig på City Gross)
In i bilen igen och styra kosan mot den aktuella livsmedelsbutiken och minsann! De hade några små futtiga hönor längst ner i deras frysbox, typ mellan kycklingar och kalkoner. Tog första bästa, upptäckte att det var hål i plasten och min bakteriefobi fick mig att varsamt välja en annan höna, med hel plast och sedan bar det iväg hemåt igen.
Idag var det så dags för dagen H. Hönan skulle kokas. Fram med kokboken som är utgiven år 2002 och hade noll recept på höna. Åldersångesten steg med rasande takt men jag vägrade anse mig besegrad. Tog ner kokbok nummer 2, utgiven 5 år tidigare nämligen anno 1997, och där hittade jag receptet! Drar en lättnadens suck och insåg att jag inte behövde leta vidare i kokböcker utgivna på 80-talet iaf. Åldersångesten gick långsamt ner till normal nivå igen..
Efter att ha kokat hönan i två timmar, silat buljong, gjort currysås, kokat ris och förväntansfullt satt mig vid matbordet för att få återuppleva de härliga dofterna och smakerna från min barndoms skolmatsal så kan jag bara säga: Jag skulle ha låtit det minnet vara just ett underbart minne. Härhemma kokar vi aldrig höns igen, men en sous vide ska snarast inhandlas!

Må gött! /A

* PAS= Parentalt alienationssyndrom

Nytt försök, igen ;)

Halloj alla fina.

Livet knallar på om än i kaosets tecken, men som ni säkert förstår, jag börjar bli van 😛

Den här veckan har vi taggat inför Melodifestivalen, och som vi har taggat! Köpte hem god mat, snacks, läsk, godis, öl till gubben och gissa vad jag hade i glaset? 😉 Bänkar oss framför TV:n strax före 20 och när startskottet äntligen avfyras så händer…. Typ ingenting. En och en halvtimmes ingenting. Eller någonting var det ju. Typ en halvbra programledare, Daniel Lindgren, (som jag i och för sig skulle kunna stå ut med de resterande 5 lördagarna), hans side-kick, Fab-Freddie, som gjorde sitt bästa för att upplysa mig och resten av alla tv-tittande mello-människor om att han är homosexuell. Jag förstod det ganska snart men för att garanterat ha fått alla andra att förstå så bredde han på med alla stereotypiska fördomar som gemene man har ang homo- bi- och transsexuella. Varför?? Och alla stackars heteromän i publiken som han ”anföll” för att göra de så obekväma som möjligt, bara pinsamt. Nästa person som yttrar orden ”Hoodeladi” i min närhet riskerar att få ont, väldigt ont!
Bidragen sen då. I år har jag äntligen förstått frasen ”Lägg ner skiten”, jag har alltid varit en stor anhängare av årets stora sångfest men efter dessa bidrag? Var det 1777 bidrag som hade skickats in? Jag minns inte siffran exakt, men att dessa sju låtar skulle tillhöra topp-28 av de bidragen? Tillåt mig att småtvivla.
Edward Bloom: stackaren, det syntes lång väg hur obekväm han var i sin nya roll som scenartist och hade han kräkts under sitt framträdande så hade nog ingen blivit förvånad.
Sigrid:s bidrag var väl okej och de hade ju lyckats att dölja hennes avsaknad av sångröst under större delen av framträdandet. En eloge till ljudteknikerna.
Kicki Danielsson: Jag säger bara nej…
Kampferdrops: Att försöka vara så speciell som möjligt, genom att bete sig så speciellt som möjligt och klä på sig det mest speciella du kan komma på ska tydligen vara ett vinnande koncept. Ett koncept som iaf jag inte köper. Låten? Usch…
Renaida, Benjamin och John hade helt okej låtar men inte mer än så.
Jag har aldrig behövt en skämskudde bättre än vad jag gjorde under den första deltävlingen i Melodifestivalen 2018.

Pözz! /A

Ps: Imorgon blir det ingen recension utan då är jag tillbaks på riktigt

Djurens parti

Sitter här i natten och funderar på något jag har hört på Almedalsveckan. Djurens parti kräver domstolar och rättegångar för djur… Egentligen borde det vara bra där, men nej. Jag har ett par vänner på min FB som faktiskt stöttar detta! Och eftersom att de stöttar detta så måste jag fråga: Vad är det som ska tas upp i domstolen? Om vi ska jämför djur med människor så kan vi ju inte särbehandla dom på något sätt. Människors lagar ska gälla även för dom. Så, nu undrar jag…
1. När en tjur betäcker en ko, räknas det då som våldtäkt? Jag har aldrig hört en ko säga JA?
2. Om en mus föder 50 musbebisar och pappan sticker? Blir han skyldig underhållsbidrag då?
3. När flyttfåglarna kommer tillbaka på våren, ska de terrorutredas då? Jag menar, vad hade de i mellanöstern att göra ”egentligen”!
4. En häst råkar gå över till grannens mark och käka lite, olaga intrång?
5. Såg en skata häromdagen, UTAN kläder!!!! Är det förargelseväckande beteende?
6. En häst och dess ryttare gick förbi mig i skogen, hästen urinerade. Urinering på allmän plats=böter!
7. En spindel lägger 1000 ägg, 900 spindelbarn överlever. Vem betalar barnbidrag? Var ska dessa ungar gå på förskola?
8. En hund föds med tre ben. Är hen då berättigad till handikappsbidrag? Anpassat boende och personlig assistans?
9. Vilken ålder är djuren berättigad till att rösta i valen? Jag menar, tufft liv för ”Harry the hamster” som bara lever i två år….
10. När en katthona stöter bort sina ungar vid 12 veckors ålder, vem gör en orosanmälan? Var tar dessa kattungar vägen? Finns det fosterhem nog?????

Tack för mig, leverpastej….